I dagens artikel kommer vi att utforska Hans största frestelse, ett ämne som har fått stor relevans de senaste åren. Hans största frestelse har fångat uppmärksamheten hos både experter och entusiaster, och skapat diskussioner och debatter inom olika områden. Från dess inverkan på industrin till dess implikationer på samhället har Hans största frestelse blivit en intressant plats för dem som vill bättre förstå världen omkring oss. I den här artikeln kommer vi att noggrant undersöka de många aspekterna av Hans största frestelse och analysera dess utveckling över tid och dess inflytande i olika sammanhang. Förbered dig på att ge dig ut på en spännande upptäcktsresa och reflektion om Hans största frestelse.
Hans största frestelse (Lady Windermere's Fan) | |
Genre | Romantisk dramakomedi |
---|---|
Regissör | Ernst Lubitsch |
Producent | Ernst Lubitsch Darryl F. Zanuck (ej krediterad) |
Manus | Julien Josephson Maude Fulton Eric Locke |
Baserad på | Solfjädern av Oscar Wilde |
Skådespelare | Ronald Colman Irene Rich May McAvoy Bert Lytell |
Originalmusik | Yati Durant |
Distribution | Warner Brothers |
Premiär | 26 december 1925 |
Speltid | 120/89 minuter |
Land | USA |
Språk | Stumfilm (engelska texter) |
IMDb |
Hans största frestelse (engelska: Lady Windermere's Fan) är en amerikansk romantisk dramakomedifilm från 1925 i regi av Ernst Lubitsch. Filmen är baserad på Oscar Wildes pjäs Solfjädern från 1892. I huvudrollerna ses Ronald Colman, Irene Rich, May McAvoy och Bert Lytell. År 2002 valdes filmen ut för att bevaras i National Film Registry av USA:s kongressbibliotek då den anses vara ”kulturellt, historiskt eller estetiskt betydelsefull”.[1]
|