Ämnet för Hanna Alström är ett ämne som har uppmärksammats av både experter och entusiaster de senaste åren. Med ett genomslag som överskrider gränser och studieområden har Hanna Alström visat sig vara en intressant plats för forskare, yrkesverksamma och allmänheten. Från dess inflytande på samhället till dess implikationer på vardagen har Hanna Alström väckt debatter och reflektioner i en mängd olika sammanhang. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna och perspektiven relaterade till Hanna Alström, med syftet att ge en heltäckande och berikande syn på detta spännande ämne.
Hanna Alström | |
Född | Hanna Carolina Alström 5 mars 1981 Stockholm |
---|---|
Utbildad vid | Teaterhögskolan i Stockholm |
Släktingar | Sara Alström (syster) |
IMDb SFDb |
Hanna Carolina Alström, född 5 mars 1981 i Stockholm, är en svensk skådespelare.[1]
Alström levde sina första år i Bagdad i Irak, där hennes far arbetade som byggnadsingenjör. I Sverige följde hon, fem år gammal, med sin äldre syster Sara Alström till Unga Teatern under ledning av Maggie Widstrand.[2] När hon var sex år var hon med i Staffan Götestams Gränsland på Puckteatern och på Komediteatern.[2] Senare kom hon att spela några barnroller på Dramaten i Ett dockhem 1989, där hon regisserades av Ingmar Bergman,[2] och Amorina 1990. Hon filmdebuterade i kortfilmen Gull-Pian 1988. Alström gick ut S:t Eriks gymnasium på Kungsholmen i Stockholm år 2000. År 2003 började hon på Teaterhögskolan i Stockholm.
År 2022 medverkade hon i The Crown i en roll som Heini Wathén(en), maka till affärsmanen Mohamed Al-Fayed.[3]
År | Roll | Produktion | Regi | Teater |
---|---|---|---|---|
1989 | Hilde, barn | Ett dockhem Henrik Ibsen |
Ingmar Bergman | Dramaten |
1990 | pojken Pär | Amorina Carl Jonas Love Almqvist |
Peter Stormare | Dramaten |
1991 | Teatervinden |
|||
2005 | Betongsocker & Förortsmys |
Stockholms stadsteater | ||
2007 | Juloratoriet |
Stockholms stadsteater | ||
Esme (som yngre) Alice |
Rock'n'roll Tom Stoppard |
Margareta Garpe | Stockholms stadsteater | |
2008 | Petra von Kants bittra tårar |
Stockholms stadsteater | ||
Det går an |
Philip Zandén | Parkteatern i Stockholm | ||
Allt om min mamma |
Stockholms stadsteater | |||
2009 | Dårfinkar och dönickar |
Alexander Öberg | Stockholms stadsteater | |
Full Speed Ahead |