Idag är Högomstenen ett ämne som har fått obestridlig relevans i det moderna samhället. Från Högomstenen har människor diskuterat dess inverkan på våra liv, dess inflytande på olika aspekter av kultur och dess roll i teknikens utveckling. Detta fenomen har väckt ett ökat intresse inom olika områden, från politik och ekonomi till psykologi och medicin. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Högomstenen och dess betydelse i dagens värld, och undersöka dess inverkan på samhället och dess potential att förändra vårt sätt att tänka och agera.
Högomstenen | |
Runristning | |
Land | Sverige |
---|---|
Landskap | Medelpad |
Län | Västernorrlands |
Kommun | Sundsvalls |
Socken | Selånger |
Plats | Högoms gravfält |
Koordinater | 62°24′03″N 17°15′28″Ö / 62.40070°N 17.25773°Ö |
Kulturmärkning | |
Fast fornlämning | |
- FMIS beteckn | Selånger 1:2 |
Tillkomsttid | Vikingatid |
Signum | M 11 |
Runristare | okänd |
Information från FMIS samt Samnordisk runtextdatabas. |
Högomstenen, med signum M 11, är en runsten som står strax intill riksväg 86, ungefär mitt på södra sidan av Högoms gravfält i Sundsvall.
Stenen är av gnejs eller diabas och blåsvart till färgen. Den är cirka 130 centimeter hög ovan jord och går ned ytterligare cirka 60 centimeter under markytan. Runorna löper i en slinga medsols runt stenens kanter och i centrum finns ett likarmat kristet kors.
Flera av runor har skadats i överkanten eller helt utplånats. Beroende på hur de återstående runorna tolkats finns det olika translittererade versioner av inskriften som följer nedan:
Translitterering av runraden:
Normalisering till runsvenska:
Översättning till nusvenska:
Åkerlund Norberg läser första broderns namn som arn: Arn/Örn, och parets namn som kunuþr auk þurka(u)-(r) (Gunnuðr ok Þorgaur): Gunnunn och Torgöt. Inskriftens tolkning är av intresse då den senaste läsningen (Gunnunn och Torgöt) ger en feminoprimär könsordning i resarformeln, medan den äldre tolkningen ger en viroprimär könsordning.
Stenen, som flyttats ett flertal gånger innan den hamnade på nuvarande plats, beskrivs av Bureus som stående vid "Selånger sund", häradshövding Erik Teet nämner att den står på byn Högoms ägor, mellan byn och Granlo. Enligt Karl Sidenbladh stod stenen 1868 på åkern söder från den ostligaste gården, norr om sundet, öster från den övre bron över sundet. Där skall den enligt Sidenbladh ha stått "i mannaminne", men det anges också att den "fordom" stått på en av högarna.
År 1948 återgav intendent Arne Modén vid Medelpads fornhem en berättelse som en äldre kvinna uppgett till länsman vid ett förhör 1912. Kvinnan som vid tillfället var 89 år och bosatt sedan 1839 i Högom, berättade att stenen i 1840-talets början tjänade som sittbänk framför spisen i en patron Noréns kök i Högom. Nästa gårdsägare, patron Axling, lät sätta upp stenen på sin gårdsplan, varvid den klövs i två delar. Lantmätare Staaf, som tog över gården efter patron Axling, lät på 1860-talet sammanfoga stenen med järnkrampor och flytta den upp på en gravhög.
I september 1912 flyttades stenen med riksantikvariens tillstånd, men mot lokalbefolkningens vilja, från Högom till Medelpads fornhem på Norra berget i Sundsvall. Detta skedde nattetid. Samtidigt flyttades även två andra runstenar från Sköns kyrkogård. Efter översyn och uppmålning på Riksantikvarieämbetets konserveringsanstalt i Stockholm restes stenen på sin nuvarande plats 1948.