Gypsy Rose Lee

I dagens värld är Gypsy Rose Lee ett ämne som väcker stort intresse och debatt i samhället. Under lång tid har Gypsy Rose Lee varit en samlingspunkt för diskussion mellan experter och vanliga medborgare, genererat motstridiga åsikter och skapat en miljö av osäkerhet. Med tiden har Gypsy Rose Lee utvecklats och blivit ett ämne av stor relevans idag, vilket påverkar människors liv på olika sätt. Med tanke på denna verklighet är det viktigt att noggrant analysera Gypsy Rose Lee och dess implikationer, för att förstå dess påverkan på samhället och fatta välgrundade beslut i denna fråga.

Gypsy Rose Lee
Gypsy Rose Lee från en scen i filmen Den stora stjärnparaden (1943).
Gypsy Rose Lee från en scen i filmen Den stora stjärnparaden (1943).
FöddRose Louise Hovick
8 januari 1911
Seattle, Washington, USA
Död26 april 1970 (59 år)
Los Angeles, Kalifornien, USA
Aktiva år1928–1969
MakeRobert Mizzy
(1937–1941)
Alexander Kirkland
(1942–1944)
Julio De Diego
(1948–1955)
IMDb SFDb

Gypsy Rose Lee, född Rose Louise Hovick 8 januari 1911 i Seattle, Washington, död 26 april 1970 i Los Angeles, Kalifornien, var en amerikansk burleskartist, skådespelare och författare.

Lee scendebuterade som fyraåring och arbetade sedan på varietéer tillsammans med sin lillasyster, June Havoc, som "Madame Rose's Dancing Daughters". Under 1930-talet var hon burleskens okrönta drottning och sin tids mest kända strippa.

Gypsy Rose Lee skrev två romaner, en av dem var The G-String Murders, på svenska 1951 med titeln Döden väntar i kulissen, filmatiserad 1943 med titeln Mord i baletten. (Boken spökskrevs dock av författaren Craig Rice. Den svenska nyutgåvan 1977 gavs ut i Rices namn.) En annan var memoarboken Gypsy, som 1959 blev en Broadwaymusikal med samma namn och senare film, 1962 med Natalie Wood i huvudrollen som Rose och 1993 som TV-film med Bette Midler som Rose.

Lee uppträdde sporadiskt i film, fram till 1943 under sitt egentliga namn Louise Hovick.

Gypsy Rose Lee var gift tre gånger samt hade flera kärleksaffärer, bland annat med Michael Todd och Otto Preminger; den senare var far till hennes enda barn, en son född 1944.

Hon var även ordförande i den antifascistiska organisationen The Spanish Refugee Relief Campaign.

Filmografi i urval

Källor

  1. ^ Jan Myrdal, När morgondagarna sjöng, sid. 131.

Externa länkar