Gustaf Elander

Idag är Gustaf Elander ett ämne som väcker stort intresse och debatt i samhället. Sedan sitt ursprung har Gustaf Elander fångat uppmärksamheten hos människor i alla åldrar, kulturer och sammanhang, och blivit ett frekvent samtalsämne både professionellt och personligt. Med tiden har Gustaf Elander utvecklats på olika sätt och har fått en relevant roll i olika aspekter av det dagliga livet. Därför är det väsentligt att analysera och förstå Gustaf Elander på djupet, dess implikationer och dess inverkan på dagens samhälle. I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i världen av Gustaf Elander för att ta upp dess många aspekter och erbjuda en bred och berikande vision av detta ämne som är så relevant idag.

Ej att förväxla med Gustaf Elander (läkare).
Gustaf Elander
Gustaf Elander (tvåa från höger), som ny skådespelare på Stockholms stadsteater hösten 1968.
Gustaf Elander (tvåa från höger), som ny skådespelare på Stockholms stadsteater hösten 1968.
FöddGustaf Olof Elander[1]
1 juli 1942 [1]
Göteborgs Kristine församling, Göteborg[1]
Död11 mars 2000 (57 år)[2]
Gustav Vasa församling, Stockholm
Utbildad vidTeaterhögskolan i Malmö
IMDb SFDb

Gustaf Olof Elander, född 1 juli 1942 i Göteborg,[1] död 11 mars 2000 i Stockholm,[2][3] var en svensk skådespelare[4] och regissör.[5]

Biografi

Han tog studenten vid Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg, varefter han studerade drama och filosofi vid University of California, Berkeley, USA.[3] När han kom hem turnerade han som Nalle Puh med Riksteatern.[3] Elander utexaminerades från Statens scenskola i Malmö, där han hade gått i samma klass som bland andra Claire Wikholm, Thomas Hellberg och Agneta Ekmanner.[6]. Efter scenskolan anställdes han vid Stockholms stadsteater, där han var verksam 1968-2000, som skådespelare och regissör.[5]

Filmografi

Teater

Roller (ej komplett)

År Roll Produktion Regi Teater
1969 En officer Familjen Tot (Tóték)
István Örkény		 Ernst Günther Stockholms stadsteater
Janne, bonddräng m.fl. Den förgyllda lergöken
Emil Norlander		 Lars Edström Stockholms stadsteater
1971 De vilda svanarna (De vilde Svaner)
H.C. Andersen		 Fred Hjelm Stockholms stadsteater[7]
1973 Tjänare Kung Lear (King Lear)
William Shakespeare		 Kalle Holmberg Stockholms stadsteater
Anders Fuchs Gösta Berlings saga
Selma Lagerlöf		 Johan Bergenstråhle
Marie-Louise De Geer Bergenstråhle		 Stockholms stadsteater
1974 Aslaks gäng Peer Gynt, del I
Henrik Ibsen		 Fred Hjelm Stockholms stadsteater
1975 Petr Sergejevitj Körsbärsträdgården (Вишнёвый сад, Visjnjovyj sad)
Anton Tjechov		 Jan Håkanson Stockholms stadsteater
1976 Robert
Herr Gabor		 Längtan (Frühlings Erwachen)
Frank Wedekind		 Jonas Cornell Stockholms stadsteater
1977 En trumslagare Slaget vid Lobositz (Schlacht bei Lobositz)
Peter Hacks		 Friedo Solter Stockholms stadsteater
1982 Arkadij Brott och straff (Преступление и наказание, Prestuplenije i nakazanije)
Fjodor Dostojevskij		 Jan Håkanson Stockholms stadsteater

Regi (ej komplett)

År Produktion Upphovsmän Teater
1980 Slutspel
Fin de partie		 Samuel Beckett
Översättning Göran O. Eriksson		 Helsingborgs stadsteater
1981 Körsbärsträdgården
Вишнёвый сад, Visjnjovyj sad		 Anton Tjechov
Översättning Jan Håkansson		 Helsingborgs stadsteater[8]
1996 900 Oneonta Street
900 Oneonta		 David Beaird
Översättning Gustaf Elander		 Stockholms stadsteater

Referenser

  1. ^ Sveriges befolkning 1990: Elander, Gustaf Olof
  2. ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD‐ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010): Elander, Gustaf Olof
  3. ^ ”Dödsfall: Gustaf Elander”. Dagens Nyheter. 23 mars 2000. https://www.dn.se/arkiv/familj/dodsfall-gustaf-elander/. Läst 24 november 2017. 
  4. ^ ”Gustaf Elander”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=174368&iv=OVERVIEW. Läst 12 december 2013. 
  5. ^ Gustaf Elander på Stockholms stadsteaters webbplats
  6. ^ ”Tidigare studenter, 1968”. Teaterhögskolan i Malmö. http://www.thm.lu.se/sites/thm.lu.se/files/sk_ut_1968.pdf. Läst 24 november 2017. 
  7. ^ Annika Holm (29 november 1971). ”Vilda svanar som inte är riktigt flygfärdiga”. Dagens Nyheter: s. 18. https://arkivet.dn.se/tidning/1971-11-29/324/18. Läst 16 augusti 2018. 
  8. ^ Bengt Jahnsson (4 april 1981). ”Körsbär och dynamit”. Dagens Nyheter: s. 20. https://arkivet.dn.se/tidning/1981-04-04/92/20. Läst 16 juni 2018. 

Externa länkar