Gunvor Anér

Den här artikeln kommer att ta upp ämnet Gunvor Anér, som har varit föremål för debatt och intresse inom olika områden. Gunvor Anér har väckt stor uppmärksamhet på grund av sin relevans i dagens samhälle och dess inverkan på olika aspekter av det dagliga livet. Genom historien har Gunvor Anér spelat en grundläggande roll i mänsklighetens utveckling, och är föremål för studier och forskning inom flera discipliner. I denna mening kommer olika perspektiv och tillvägagångssätt relaterade till Gunvor Anér att analyseras, i syfte att ge en heltäckande och berikande vision om detta ämne. Genom en rigorös och kritisk analys är syftet att fördjupa sig i de olika aspekter som kännetecknar Gunvor Anér, samt dess implikationer och återverkningar idag.

Gunvor Anér
Gunvor Anér med maken Josef under 1960-talet.
FöddGunvor Dagmar Löfvendahl
18 december 1892
Högeruds socken, Värmland
Död9 november 1967 (74 år)
NationalitetSvensk
Yrke/uppdragLärarinna
Känd förPoet
MakeJosef Anér (1919–1967)
BarnKerstin (1920–1991)
Sven (1921–2018)
FöräldrarJohan Löfvendahl
Maria Hagman
SläktingarHillevi Löfvendahl (syster)

Gunvor Dagmar Anér, född Löfvendahl den 18 december 1892 i Högeruds socken, Värmland, död den 9 september 1967 i Stockholm,[1][2] var en svensk lärarinna och poet.[3][4]

Biografi

Anér föddes i Högeruds socken sydost om Arvika 1892. Fadern var folkskolläraren Johan Löfvendahl och modern var Maria Löfvendahl, född Hagman. Hennes syster var Hillevi Löfvendahl,[2] sedermera Sveriges första kvinnliga överläkare i psykiatri och överläkare vid Ryhovs sjukhus i Jönköping.[1] Anér gifte sig under 1919 med direktören Josef Anér (1889-1984) från Misterhult, Oskarshamns kommun. Tillsammans fick de barnen Kerstin (1920-1991) och Sven (1921-2018).[3][4]

Anér var under sin levnad i huvudsak verksam som lärarinna.[5] Under delar av 1920-talet och 1930-talet skrev Anér radiopjäser och radiosketcher som barnen Kerstin och Sven sedan framförde med moderns hjälp,[6] bland annat i radioprogrammet Barnens brevlåda med Sven Jerring.[7] Anér skrev även barnvisor vilka tonsattes av Gunnar Edander och sjöngs in av Lottie Ejebrant.[1] Mot slutet av 1950-talet och en bit in på 1960-talet publicerade hon tre diktsamlingar. Hennes poesi utmärker sig genom att den är skriven på värmländsk dialekt och hon räknas därför som så kallad dialektpoet.[4] Anér övergav inte sitt värmländska ursprung, och förutom att gestalta det genom dikterna, var hon en mångårig och aktiv medlem och ledamot i Wermländska Sällskapet i Stockholm,[1] och då särskilt dess damgille.[8]

Tillsammans med sin make inrättade Anér 1960 en stiftelse, kallad Gunvor och Josef Anérs stiftelse. Stiftelsen har till ändamål att främja utbildning, utöva hjälpverksamhet samt understöda forskning inom humaniora.[9] Aner utnämndes 1967 till ledamot av första klass i Vasaordern.[10]

I september 1967 gick Anér bort efter en längre tids sjukdom.[1] Hon och hennes make är begravda tillsammans vid Misterhults kyrka, i Oskarshamns kommun.[11]

Gunvor Anérs litteraturpris

Gunvor Anérs litteraturpris
InstiftareGunvor och Josef Anérs stiftelse
UtdelareSamfundet De Nio
Pris10 000 kronor
PlatsStockholm
LandSverige
Första utdelning1976
Sista utdelning1983

Till minne av Anér instiftade den stiftelse hon och maken lagt grunden för ett litteraturpris som skulle delas ut under tio års tid. Priset delades ut av Samfundet de nio och hette Gunvor Anérs litteraturpris.[12][13] Prissumman uppgick till 10 000 kronor per pristagare, och det kom att delas ut sex gånger mellan åren 1976–1983.[14]

Följande personer förärades priset:[14]

Bibliografi

Referenser

Noter

  1. ^ ”Dödsfall”. Dagens Nyheter (DN): s. 31. 15 november 1967. Arkiverad från originalet den 26 januari 2022. https://web.archive.org/web/20220126230647/https://arkivet.dn.se/tidning/1967-11-15/310/31?q=%22Gunvor%20An%C3%A9r%22. Läst 26 januari 2022 (via Dagens Nyheters arkiv). 
  2. ^ ”Dödsfall”. Svenska Dagbladet (SvD): s. 15. 15 november 1967. Arkiverad från originalet den 26 januari 2022. https://web.archive.org/web/20220126230648/https://www.svd.se/arkiv/1967-11-15/15. Läst 26 januari 2022 (via Svenska Dagbladets historiska arkiv). 
  3. ^ Harnesk m.fl. s. 26.
  4. ^ Lundblad m.fl. s. 27.
  5. ^ Lars Hansson (22 september 2020). ”Kerstin Anér”. Svenskt kvinnobiografiskt lexikon. Arkiverad från originalet den 9 augusti 2022. https://web.archive.org/web/20220809113516/https://www.skbl.se/sv/artikel/KerstinAner0. Läst 26 januari 2022. 
  6. ^ ”Kerstin Anér till radion”. Dagens Nyheter (DN): s. 17. 13 maj 1956. Arkiverad från originalet den 9 augusti 2022. https://web.archive.org/web/20220809113515/https://arkivet.dn.se/tidning/1956-05-13/128/17?q=%22Gunvor%20An%C3%A9r%22. Läst 26 januari 2022 (via Dagens Nyheters arkiv). 
  7. ^ ”Radiobarnen Birgit och Sickan gjorde ofog hos Farbror Sven”. Svenska Dagbladet (SvD): s. 12-13. 4 december 1955. Arkiverad från originalet den 26 januari 2022. https://web.archive.org/web/20220126230640/https://www.svd.se/arkiv/1955-12-04/12. Läst 26 januari 2022 (via Svenska Dagbladets historiska arkiv). 
  8. ^ Anne-Marie Odstedt (16 november 1967). ”Gunvor Anér in memoriam”. Svenska Dagbladet (SvD): s. 24. Arkiverad från originalet den 9 augusti 2022. https://web.archive.org/web/20220809113518/https://www.svd.se/arkiv/1967-11-16/24. Läst 26 januari 2022 (via Svenska Dagbladets historiska arkiv). 
  9. ^ ”Om stiftelsen”. https://www.anerstiftelsen.com. Gunvor och Josef Anérs stiftelse. Arkiverad från originalet den 9 augusti 2022. https://web.archive.org/web/20220809113536/https://www.anerstiftelsen.com/om-stiftelsen/. Läst 26 januari 2022. 
  10. ^ ”Vasaordern”. Dagens Nyheter (DN): s. 9. 7 juni 1967. Arkiverad från originalet den 26 januari 2022. https://web.archive.org/web/20220126230642/https://arkivet.dn.se/tidning/1967-06-07/151/9?q=%22Gunvor%20An%C3%A9r%22. Läst 26 januari 2022 (via Dagens Nyheters arkiv). 
  11. ^ ”Anér, Gunvor”. Svenska gravar. Arkiverad från originalet den 25 januari 2022. https://web.archive.org/web/20220125234420/https://www.svenskagravar.se/gravsatt/65536011. Läst 26 januari 2022. 
  12. ^ ”Till minne av Anna Rydstedts kollega”. Svenska Dagbladet (SvD): s. 14. 15 december 1976. Arkiverad från originalet den 9 augusti 2022. https://web.archive.org/web/20220809113602/https://www.svd.se/arkiv/1976-12-15/14. Läst 26 januari 2022 (via Svenska Dagbladets historiska arkiv). 
  13. ^ Tore Hallén (15 december 1976). ”En bannlyst prästinna”. Dagens Nyheter (DN): s. 21. Arkiverad från originalet den 26 januari 2022. https://web.archive.org/web/20220126232155/https://arkivet.dn.se/sok?q=%22Gunvor%20An%C3%A9r%22&from=1901-01-01&to=1992-12-31&sort=oldest&page=2. Läst 26 januari 2022 (via Dagens Nyheters arkiv). 
  14. ^ ”Förteckning över samtliga pristagare”. samfundetdenio.se. Samfundet de nio. 02 2021. Arkiverad från originalet den 8 januari 2022. https://web.archive.org/web/20220108021412/http://media.samfundetdenio.se/2021/02/tabell-alla-priser-o-stip.pdf. Läst 26 januari 2022.