Grunau Baby
I den här artikeln kommer vi att utforska Grunau Baby och dess inverkan på dagens samhälle. Grunau Baby har varit ett debattämne i flera år, och dess inflytande sträcker sig till olika områden i det dagliga livet. Sedan dess uppkomst har Grunau Baby spelat en avgörande roll i hur människor interagerar, kommunicerar och utvecklas. När vi går framåt i den digitala tidsåldern är det viktigt att förstå hur Grunau Baby fortsätter att forma vår värld och vilka konsekvenser det har för framtiden. Den här artikeln kommer att analysera de olika aspekterna av Grunau Baby och dess relevans i det aktuella sammanhanget, vilket ger en heltäckande bild av dess betydelse och möjliga konsekvenser. Gör dig redo att fördjupa dig i den fascinerande världen av Grunau Baby!
| Grunau Baby | |
 | |
| Beskrivning | |
|---|---|
| Typ | Segelflygplan |
| Besättning | 1 |
| Tillverkare | Schneider Flugzeugbau |
| Antal tillverkade | 4 000 – 6 000 |
| Data | |
| Längd | 6,09 meter |
| Spännvidd | 13,57 meter |
| Höjd | 1,55 meter |
| Tomvikt | 159 kg |
| Max. startvikt | 250 kg |
| Prestanda | |
| Max. hastighet | 210 km/h |
| Ritning | |
 Grunau Baby IIb | |
Grunau Baby var det vanligaste segelflygplanet i Sverige i slutet av 1940-talet.
Historik
Efter grundutbildning på ett glidflygplan flyttades utbildningen över till ett segelflygplan. Grunau Baby ansågs vara ett lämpligt första segelflygplan både i flygklubbar och i Flygvapnet.
Flygplanet konstruerades i början av 1930-talet av Edmund Schneider i Grunau i Tyskland (i dag Jesow i Polen).
Prototypen flög första gången 1931 och modifierades ett flertal gånger innan den populäraste varianten IIb introducerades. Flygplanet licenstillverkades i ett 30-tal länder i över 6 000 exemplar.
Flygplanet är ett högvingat monoplan byggt i dukklätt trä samt försett med dykbromsar. Flygplanet var ursprungligen öppet men många flygplan modifierades med huv för att öka bekvämligheten. Bästa glidtal är 1:17 vilket innebär att flygplanet förflyttar sig 17 meter framåt på en meters höjdförlust. [ Flygplanet är robust och relativt lättfluget, trots att det är ett övningsflygplan slogs flera svenska rekord i distans och höjd med typen. Karl-Erik Övgård höll sig i luften 15 timmar 25 minuter 1943. Över 100 flygplan licenstillverkades i Sverige av AB Flygplan i Norrköping.
De flesta flygplanen fördelades med hjälp av statligt ekonomiskt stöd till de 30 största flygklubbarna medan 30 av flygplanen levererades till Flygvapnet där de fick benämningen Se 102.
Användning i Sverige
Se 102 var beteckningen på segelflygplanet, och användes på som utbildningsflygplan i Flygvapnet under åren 1942-1961. Flygplanet användes som första segelflygplan efter grundutbildningen på glidflygplanet G 101.
Flygplanet konstruerades på 1930-talet av Edmund Schneider. 30 stycken Grunau Baby IIb licenstillverkades för Flygvapnet av AB Flygplan i Norrköping.
Det första flygplanet levererades i mars 1942 till F 5 Ljungbyhed och den sista levererades i oktober 1942 till F 16 Uppsala. Flygplanen fördelades jämnt mellan samtliga flottiljer även om F 15 Söderhamn och F 18 Tullinge fick vänta några år och överta flygplan från andra flottiljer.
Vid F 20 Uppsala förekom ingen egen segelflygverksamhet utan intresserade hänvisades till F 16. Ett flygplan tillverkades i Flygvapnets egen regi vid F5 som blev flygfärdigt sommaren 1942. När flygplanen mönstrades ut i mitten på 1950-talet såldes flygplanen till KSAK som fördelade dem bland flygkubbarna. Det sista flygplanet avfördes 1961 från F 5 Ljungbyhed.
Flygvapnet deltog 1943 med elva lag vid segelflygtävlingar på Ålleberg. Lagsegrare blev F 5 med Bengt Olow och Bengt Bergman, individuellt segrade Bengt Olow, en bedrift han upprepade i tävlingarna året efter.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Grunau Baby.
