Giovanni Battista Guarini
I dagens värld är Giovanni Battista Guarini ett ämne som har fått stor relevans inom olika områden. Både i privatlivet och i yrkeslivet har Giovanni Battista Guarini väckt ett växande intresse på grund av dess påverkan på samhället. Oavsett om det är lokalt eller globalt har Giovanni Battista Guarini avsevärt påverkat hur vi möter olika utmaningar och möjligheter. I den här artikeln kommer vi att noggrant utforska Giovanni Battista Guarini och dess roll idag, analysera dess inverkan i olika sammanhang och föreslå möjliga lösningar eller tillvägagångssätt för att hantera det effektivt.
| Giovanni Battista Guarini | |
 | |
| Född | 10 december 1538[1][2] Ferrara[3] |
|---|---|
| Död | 7 oktober 1612[1][4][5] (73 år) Venedig[6] |
| Medborgare i | Republiken Venedig |
| Utbildad vid | Universitetet i Pisa Universitetet i Padua  |
| Sysselsättning | Dramatiker[7], poet[7], författare[2][8], diplomat[2][7] |
| Arbetsgivare | Universitetet i Bologna |
| Barn | Alessandro Guarino (f. 1563) |
| Redigera Wikidata | |
Giovanni Battista Guarini, född 10 december 1538 i Ferrara, död 7 oktober 1612 i Venedig, var en italiensk skald.
Han blev ung professor i litteraturhistoria vid sin födelsestads universitet efter att ha studerad i Padua, Pisa och Ferrara, samt skaffade sig ett namn som skald, men togs snart av Ferraras hertig, Alfons II d’Este, i anspråk för diplomatiska uppdrag samt färdades 1567-82 som sändebud från hov till hov. Han drog sig därefter tillbaka till ett av sina lantgods i närheten av Rovigo med avsikten att överge både poesin och diplomatin, men återtog snart båda.
Då Torquato Tassos bekanta herdedikt "Aminta" utkommit och vunnit en glänsande framgång, skrev Guarini herdedramat "Il pastor fido" (översatt till svenska av Gunno Dahlstierna). J. T. Geisler efterlämnade i handskrift även en översättning av "II pastor fido" -, en "tragikomedi", som första gången uppfördes 1585 i Turin, vid Karl Emanuel av Savojens bröllop med Katarina Mikaela av Spanien, men trycktes först 1590. Hans "trogne herde" mottogs likväl av samtiden med glädje och var länge en förebild för idyller av samma art. Guarinis övriga poetiska arbeten är av mindre betydenhet. Den diplomatiska banan jämte Guarinis oroliga processlystna karaktär gjorde hans liv till en oavbruten rad av förvecklingar och juridiska tvister. Han författade texten till Vittoria Aleottis madrigalsamling Ghirlanda.
Övriga verk (urval)
- Lettere. Verona 1593
- Il segretario. Venedig 1594
- Rime. Venedig 1598
- La idropica. Verona 1734 (skådespel)
- Trattato della politica libertà som trycktes så sent som 1918
Källor
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Guarini, Giovanni Battista, 1904–1926.
Noter
- ^ läs online, Encyclopædia Britannica .
- ^ BeWeB, BeWeB person-ID: 1768, läst: 13 februari 2021.
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 15 december 2014.
- ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Battista-Guarinitopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.
- ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6vm4z71, läs online, läst: 9 oktober 2017.
- ^ GUARINI, Battista, Dizionario Biografico degli Italiani (på italienska), 1960, Dizionario Biografico degli Italiani: battista-guarini, läs online.
- ^ Archive of Fine Arts, abART person-ID: 143960, läs online, läst: 1 april 2021.
- ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Giovanni Battista Guarini.
|