Idag vill vi ägna ett utrymme för att prata om Gerardus Johannes Mulder, ett ämne som har fått relevans på senare tid. Gerardus Johannes Mulder är en fråga som berör oss alla, eftersom den har en direkt inverkan på våra liv. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter och perspektiv relaterade till Gerardus Johannes Mulder, med syftet att ge en heltäckande och komplett vision om detta ämne. Vi kommer att ta upp dess betydelse, dess utveckling över tid, dess implikationer i det nuvarande samhället och dess framtida projektion. Utan tvekan är Gerardus Johannes Mulder ett fascinerande ämne som inbjuder oss att reflektera och analysera dess inflytande på våra personliga och kollektiva sammanhang.
Gerardus Johannes Mulder | |
![]() | |
Född | 27 december 1802[1][2][3] Utrecht, Nederländerna |
---|---|
Död | 18 april 1880[1][2][3] (77 år) Bennekom[4], Nederländerna |
Medborgare i | Konungariket Nederländerna |
Utbildad vid | Universitetet i Utrecht[5] ![]() |
Sysselsättning | Biokemist, farmakolog, universitetslärare[4] |
Befattning | |
Rektor vid Universitetet i Utrecht | |
Arbetsgivare | Universitetet i Utrecht (1840–1868)[4] |
Barn | Eduard Mulder (f. 1832 och 1832) |
Utmärkelser | |
Riddare i Nederländska Lejonorden | |
Redigera Wikidata |
Gerardus Johannes Mulder, född 27 december 1802 i Utrecht, död 18 april 1880 i Bennekom, var en nederländsk kemist. Han var far till Eduard Mulder.
Mulder var 1840–1868 professor i Utrecht och blev bekant genom sina undersökningar över proteinerna i djurkroppar samt en därav föranledd vetenskaplig fejd med Justus von Liebig, vilken gick segrande ur striden. Mulder utgav bland annat Proeve eener algemeene physiologische scheikunde (1843–1850; även utgiven på engelska och tyska) och redigerade 1826–1832, jämte Hermann van Hall och Willem Vrolik, "Bijdragen tot de natuurkundige wetenschappen" samt 1833-35 ensam och 1836–1838 i förening med Willem Wenckebach "Natuur- en scheikundig archief", vidare "Bulletin des sciences physiques et naturelles en Néerlande" (1839–1840); tillsammans med Friedrich Anton Wilhelm Miquel och Willem Wenckebach) och "Scheikundige onderzoekingen gedaan in het laboratorium der Utrechtsche Hoogeschool" (sex band, 1842–1851). Mulder utförde även en mängd undersökningar i teknisk kemi och agrikulturkemi. Bland hithörande arbeten märks Chemie der Ackerkrume (tre band, 1861–1864) samt undersökningar över humusämnena. Han invaldes som utländsk ledamot av svenska Vetenskapsakademien 1850.
|