Idag kommer vi i den här artikeln att utforska den fascinerande världen av George Wade. Från dess ursprung till dess inverkan idag har George Wade varit ett ämne av intresse och debatt inom flera områden. Under åren har George Wade spelat en avgörande roll i samhället, kulturen och historien och lämnat en outplånlig prägel i människors sinnen och hjärtan. Genom den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i detaljerna och komplexiteten i George Wade, och undersöka dess betydelse, implikationer och utveckling över tid. Gör dig redo för en fascinerande resa genom George Wade och upptäck allt detta tema har att erbjuda.
George Wade | |
![]() | |
Född | 1673 Westmeath, Irland |
---|---|
Död | 14 mars 1748 London |
Begravd | Westminster Abbey |
Medborgare i | Irland |
Sysselsättning | Militär, politiker |
Befattning | |
Ledamot av Storbritanniens 5:e parlament Storbritanniens 5:e parlament Ledamot av Storbritanniens 8:e parlament Storbritanniens 8:e parlament Ledamot av Storbritanniens 9:e parlament Storbritanniens 9:e parlament Ledamot av Storbritanniens 7:e parlament Storbritanniens 7:e parlament Ledamot av Storbritanniens 6:e parlament Storbritanniens 6:e parlament Ledamot av Storbritanniens 10:e parlament | |
Redigera Wikidata |
Sir George Wade, född 1673, död 14 mars 1748, var en brittisk fältmarskalk.
George Wade föddes 1673 på Irland. Han blev 1690 fänrik i armén, vann under kriget i Nederländerna kaptens grad 1695 och sändes 1704 som överste till Portugal. Där och i Spanien stred han med utmärkelse, blev 1708 brigadgeneral och deltog s.å. som lord Stanhopes närmaste man i erövringen av Menorca. Han förde 1710 ett viktigt befäl i slaget vid Zaragoza, blev 1714 generalmajor och invaldes 1715 i underhuset, som han sedan tillhörde till sin död.
Wade upptäckte den svenske ministern Carl Gyllenborgs jakobitiska stämplingar och förmådde regeringen att i strid med folkrätten låta häkta denne i januari 1717. Han deltog 1719 i expeditionen till Vigo och sändes 1724 till de skotska högländerna, där han genom taktfulla förhandlingar genomförde klanernas avväpning. Under åren 1726-1733 anlade han där också ett för sin tid beundransvärt vägsystem, vilket gjorde slut på denna förut otillgängliga landsändas isolering.
Wade blev 1727 generallöjtnant och 1743 fältmarskalk. Som befälhavare över den brittiska armén i Flandern mot marskalken av Sachsen 1743-1744 skördade han inga lagrar, lika litet som 1745 som befälhavare för den armé, vilken skulle hindra pretendenten Karl Edvard Stuarts invasion från Skottland nedåt England. Han lyckades varken göra detta eller avskära pretendentens återtåg, och fick därför lämna ifrån sig befälet till hertigen av Cumberland.
George Wade nämns i den sista versen av den brittiska nationalsången God Save the Queen.