I dagens värld är George Campbell, 8:e hertig av Argyll ett ämne som har fått stor relevans inom olika områden. Oavsett om det gäller politik, vetenskap, teknik eller kultur, har George Campbell, 8:e hertig av Argyll fångat uppmärksamheten hos miljontals människor runt om i världen. Dess genomslag har varit så betydande att det har genererat debatter och reflektioner i det samtida samhället. I den här artikeln kommer vi att utforska fenomenet George Campbell, 8:e hertig av Argyll på djupet, analysera dess många aspekter och dess inflytande på vardagen. Från dess ursprung till dess nutid kommer vi att ta en rundtur i George Campbell, 8:e hertig av Argyll för att förstå dess betydelse idag och dess projektion i framtiden.
George John Douglas Campbell, 8:e hertig av Argyll, född den 30 april 1823 på Ardencaple Castle i Dunbartonshire, död den 24 april 1900 på Inveraray Castle i Argyll, var en brittisk statsman.
Han riktade vid unga år (då ännu markis av Lorne) uppmärksamheten på sig genom kyrkopolitiskt författarskap under den skotska kyrkostriden på 1840-talet, varvid han förgäves sökte avvärja en schism. I överhuset, där han efter faderns död 1847 tog säte, blev han snart en av de ledande männen på den liberala sidan, tillhörde som lordsigillbevarare lord Aberdeens koalitionsministär 1853-1855, var 1855-1858 generalpostmästare under Palmerston samt ånyo sigillbevarare 1859-1860 och 1860-1866 under Palmerston och Russell.
En viktigare befattning, som minister för Indien, innehade Campbell i Gladstones första ministär 1868-1874; den oförsiktiga afghanska politik, han därunder mot indiska regeringens råd fullföljde, anses indirekt ha bidragit till utbrottet av det andra afghanska kriget. Campbell inträdde som sigillbevarare även i Gladstones andra kabinett 1880, men avgick redan följande år till följd av missnöje med sin chefs irländska jordlagstiftningspolitik. Från början motsatte han sig bestämt Gladstones home-rule-planer och intog under sina sista år en obunden ställning utanför partierna.
Campbell var en god talare och sysslade rätt mycket med skriftställeri, dels i politiska frågor, dels rörande evolutionsteorins av honom starkt hävdade förenlighet med en kristen världsuppfattning. Bland hans skrifter märks: Essay on the ecclesiastical history of Scotland (1848), India under Dalhousie and Canning (1865), The reign of law (samma år), Primeval man (1869), The eastern question (2 band, 1879), The unity of nature (1884) och What is science? (1898) samt en mängd tidskriftsuppsatser. Han änka utgav hans Autobiography and memoirs (2 band, 1906).
Hans skriftställarverksamhet kännetecknas av större smidighet än djup, och det stora anseende han åtnjöt ägnades mer åt honom som finbildad magnat än som politiker eller vetenskapsman.
År 1892 lade Campbell, vars son 1871 trätt i släktskapsförbindelse med den kungliga familjen, en engelsk hertigtitel till den fäderneärvda skotska.
Gift 1:o 1844 med Lady Elizabeth Georgiana Sutherland-Leveson-Gower (1824-1878), dotter till George Granville, 2:e hertig av Sutherland. Gift 2:o 1881 med Amelia Maria Claughton (1843-1894). Han gifte sig 3:e gången 1895 med Ina Erskine McNeill (död 1925).
Barn, bland andra:
|