Georg Engström

I den här artikeln kommer vi att noggrant utforska Georg Engström och dess inverkan på olika områden i livet. Från sitt ursprung till sin närvaro i dagens samhälle har Georg Engström spelat en grundläggande roll i hur vi interagerar, arbetar och förhåller oss till omvärlden. Genom detaljerad analys kommer vi att undersöka de olika perspektiven och åsikterna om Georg Engström, såväl som dess utveckling över tid. Den här artikeln försöker ge en komplett och flerdimensionell bild av Georg Engström, så att läsarna bättre kan förstå dess betydelse och betydelse i olika sammanhang.

Ej att förväxla med Georg Engström (präst).
Georg Engström

Georg Engström, född 20 maj 1795 i Kvillinge socken, Östergötlands län[1], död 1855, var en svensk psykiater.

Engström, som kom från en prästfamilj (Georg Engström), blev apotekarlärling i Linköping 1812, började studera vid Karolinska medico-kirurgiska institutet i Stockholm 1816 och blev kirurgie magister 1821. Han blev kurhusläkare i Vadstena 1823 och hospitalsläkare vid Vadstena hospital 1826. Han blev därigenom Sveriges förste heltidsanställde psykiater. Under hans tid på Vadstena skrev han många journalanteckningar och utifrån dessa har man fått fram Engströms sjukdomsuppfattningar och behandlingsmetoder. Han tog avsked från kurhuset 1846 och från hospitalet 1850, men hade från 1840-talets mitt av hälsoskäl varit tjänstledig under långa perioder. Han efterträddes av Ludvig Magnus Hjertstedt.

Engström författade Berättelse afgifven till kongl. seraphimerordensgillet angående åtskilliga utländska hospitalsinrättningar och vansinnige personers behandling derstädes (1835).

Källor

Noter

  1. ^ Kvillinge sockens födelsebok CI:4 sid 159 Arkiv digital