I den här artikeln kommer vi att utforska ämnet Generalkvartermästare och hur det har påverkat olika aspekter av samhället. Sedan dess uppkomst har Generalkvartermästare fångat uppmärksamheten hos miljontals människor runt om i världen, och skapat debatter och kontroverser kring dess relevans och konsekvenser. Med tiden har Generalkvartermästare visat sitt inflytande inom så olika områden som ekonomi, politik, kultur och teknik, och dess närvaro fortsätter att vara en drivkraft som formar historiens gång och mänsklig utveckling. Genom denna analys kommer vi att upptäcka de många aspekter som artikulerar fenomenet Generalkvartermästare och dess innebörd idag.
Generalkvartermästare, senare även kallat överstekvartermästare, var den officer, som i fält bland annat ledde en armés marsch och förläggning, uppförande av befästningars och utförande av belägringar.
Titeln bars första gången i Sverige av Arendt Asserij, som 8 juli 1579 fick positionen som generalkvartermästare över allt krigsfolk i Livland. När senare en personalkår ("stat") inom fältfortifikation anställdes vid varje armé, blev generalkvartermästaren dess chef, men fortsatte att även tillhöra generalstaben.
När slutligen en fortifikationsstat upprättades även hemma i Sverige, övergick benämningen också till dennas främste företrädare. Den första generalkvartermästaren i Sverige blev Kräill von Bemebergh 1631, men tycks ej ha fört befäl över artilleriets fortifikationspersonal eller ha haft ständigt ansvar för de fasta befästningarna i Sverige. 1634 blev dock Olof Hansson generalkvartermästare "öfver fortificationerne", men utkommenderades till Preussen och Livland. 1635 återkom dock Hansson till Sverige, blev "general kvartermästare och öfver all fortificationen" och adlades Örnehufwud. Detta år räknas som grundandet av Fortifikationen som en särskild personalkår under generalkvartmästaren som chef, även om generalkvartermästaren lydde under generalen av artilleriet till 1641.
I Sverige kallades chefen för Fortifikationen för generalkvartermästare ända till 1812, och siste innehavare med denna titel blev Gustaf Vilhelm af Tibell. Hans efterträdare Bengt Erland Franc-Sparre var vid tillträdet överste och fick året efter graden generalmajor.