I dagens värld är Gelatiklostret ett ämne som väcker stort intresse och debatt. Med tiden har Gelatiklostret fångat uppmärksamheten hos akademiker, experter och allmänheten och blivit en viktig diskussionspunkt inom olika områden. Relevansen av Gelatiklostret återspeglas i dess inverkan på samhället och hur det påverkar vårt dagliga liv. I den här artikeln kommer vi att utforska ämnet Gelatiklostret på djupet, analysera dess implikationer, dess utveckling över tid och de olika synpunkter som finns i frågan.
Bagratikatedralen och Gelatiklostret | |
![]() | |
Geografiskt läge | |
---|---|
Koordinater | 42°15′43.992″N 42°42′59.004″Ö / 42.26222000°N 42.71639000°Ö |
Plats | Kutaisi, Imereti |
Land | ![]() |
Region* | Europa och Nordamerika |
Data | |
Typ | Kulturarv |
Kriterier | iv |
Referens | 710 |
Historik | |
Världsarv sedan | 1994 (18:e mötet) |
Hotat sedan | 2010[1] |
* Enligt Unescos indelning. |
Gelatiklostret (Jungfruns kloster) nära Kutaisi i regionen Imereti, Västra Georgien. Tillsammans med Bagratikatedralen är klostret sedan 1994 ett världsarv.
Gelatiklostret grundades av den georgiske kungen David IV Byggaren (1089-1125) år 1106. Under lång tid var klostret ett av de viktigaste kulturella upplysningscentren i gamla Georgien. Det hade en akademi som anställde de mest hyllade Georgiska vetenskapsmännen, teologerna och filosofna, varav flera av dem tidigare varit aktiva i olika ortodoxa kloster utomlands eller vid Manganakademin i Konstantinopel. Bland vetenskapsmännen fanns bland annat Ioann Petritsi och Arsen Ikaltoeli.
Tack vare ett omfattande upplysningsarbete genomfört av Gelatiakademin, kom folk så småningom att kalla det för "Ett nytt Hellas" och "Ett andra Athos".
Gelatiklostret har ett stort antal välbevarade muralmålningar och manuskript som skapats mellan 1100- och 1600-talet.
I Gelati ligger en av de största georgiska kungarna, David Byggaren (georgiska: Davit Agmashenebeli) begraven.
|