I den här artikeln kommer vi att ta upp ämnet Från jorden till månen från ett brett och komplett tillvägagångssätt. Längs de följande linjerna kommer vi att fördjupa oss i nyckelaspekter relaterade till Från jorden till månen, analysera dess inverkan, dess implikationer och dess möjliga framtidsperspektiv. Från jorden till månen är ett ämne av stor relevans i det aktuella sammanhanget, så det är viktigt att förstå dess dimensioner och omfattning. Genom en detaljerad och uttömmande analys strävar vi efter att belysa Från jorden till månen, och erbjuda läsaren en detaljerad och rigorös vision som gör att de kan fördjupa sig i detta ämne på ett djupt och berikande sätt.
Från jorden till månen Roman | |
![]() Omslaget till en tidig engelskspråkig översättning | |
Författare | Jules Verne |
---|---|
Originaltitel | De la terre à la lune |
Originalspråk | franska |
Illustratör | Henri de Montaut |
Land | Frankrike |
Genre | science fiction |
Förlag för förstautgåvan | Pierre-Jules Hetzel |
Utgivningsår | 1865 |
Först utgiven på svenska | 1871 |
Del i serie | |
Ingår i serie | Voyages extraordinaires |
Efterföljs av | Månen runt |
Från jorden till månen (franska: De la terre à la lune[1], alternativt De la Terre à la Lune[2]) är en roman från 1865 av Jules Verne.[1] Fortsättningen Månen runt utgavs i Frankrike första gången 1870, men i Sverige utgavs de båda först det senare året.
Historien börjar med att en samling artillerister[3] och krigsveteraner blir sysslolösa när det amerikanska inbördeskriget tagit slut. Det första förslag som kommer fram för att de ska få något att göra är att starta ett nytt krig, men deras ledare, ordförande Barbicane, lägger fram en plan som går ut på att skicka en projektil till månen – i vetenskapligt syfte.[3] Hela ”kanonklubben” (engelska "Gun Club"[3] och i 1929 års översättning omnämnd som Gunklubben), som detta sällskap i Baltimore kallar sig, brister ut i hurrarop, och snart har resten av världen involverats i projektet.
När en fransk äventyrare och två av klubbens medlemmar mer eller mindre kräver att få åka med, blir det så mycket mer och större än bara en extra stor kanonkula som ska skjutas ut i rymden.
Romanen var Jules Vernes tredje, efter 1863 års debut Fem veckor i en ballong och föregående års Till jordens medelpunkt. Till denna historia hade Verne benägen hjälp av matematikläraren Henri Garcets rätt så vidlyftiga beräkningar, detta var på den vetenskapliga nivå som på 1860-talet stod till buds angående rymdexpeditioner. Historien är full av siffror men berättas på ett medryckande sätt.[3]
Verne beundrade Edgar Allan Poe och hade hämtat inspiration från dennes berättelse "Hans Pfalls resa till månen" (1835) inför sin egen Hector Servadacs resor i rymden från 1877.[4] Det har ansetts sannolikt att Verne även låtit sig inspirera av Poes berättelse inför skrivandet av Från jorden till månen.[5] Till rymdfararen Michel Ardan hämtade Verne inte bara namnet (i anagramform) från fotografen och äventyraren Félix Nadar.[6]
Vernes roman berättar bara första halvan av månfärden. Fortsättningen och avslutningen fick läsarna vänta hela fem år på, fram till 1870 års Månen runt.[5]
Jämförelser har gjorts mellan handlingen i den här romanen och ett antal omständigheter i Apolloprogrammets nästan exakt 100 år senare. Inte minst har man jämfört centrala uppgifter mellan Vernes berättelse och Apollo 11.[5]
+ Observera att romanen fortsätter med Autour de la Lune respektive Round the Moon.
|
|