I dagens värld har Frithiof Bjärne fått en aldrig tidigare skådad betydelse. Vare sig ur ekonomisk, teknologisk, social eller kulturell synvinkel är Frithiof Bjärne en fråga som ständigt är närvarande i våra liv. Dess inverkan är så bred att dess analys och förståelse är väsentlig för att förstå det sammanhang i vilket vi befinner oss. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna och perspektiven relaterade till Frithiof Bjärne, i syfte att belysa dess relevans och inflytande i vårt samhälle.
Frithiof Bjärne | |
Född | Fritiof Ossian Pettersson 27 december 1896 Stockholm |
---|---|
Död | 14 februari 1966 (69 år) Nacka |
IMDb SFDb |
Frithiof Ossian Bjärne, ursprungligen Pettersson, född 27 december 1896 i Stockholm, död 14 februari 1966 i Nacka, var en svensk skådespelare.[1]
Bjärne filmdebuterade 1925 i Gustaf Edgrens Styrman Karlssons flammor, och kom att medverka i drygt 55 filmproduktioner, främst i mindre roller.[1] Från 1955 fram till 1966 spelade han 20 olika roller i uppsättningar vid Dramaten.[2] Vid sidan av teatern och filmen arbetade han som sedeltryckare på Tumba sedeltryckeri.[1]
År | Roll | Produktion | Regi | Teater |
---|---|---|---|---|
1926 | Thomas | Han som får örfilarna Leonid Andrejev |
Gösta Ekman | Oscarsteatern[3] |
1928 | Benny | Broadway Philip Dunning och George Abbott |
Mauritz Stiller | Oscarsteatern[4] |
1929 | Fanjunkaren | Männen vid fronten Robert Cedric Sherriff |
Thomas Warner | Oscarsteatern[5] |
Henry | Dulcie George S. Kaufman och Marc Connelly |
Tollie Zellman | Oscarsteatern[6] | |
Vincent Jones | Vid 37de gatan Elmer Rice |
Svend Gade | Oscarsteatern[7] | |
1930 | O'Brien, poliskonstapel | Bruden Stuart Oliver och George M. Middleton |
Rune Carlsten | Oscarsteatern[8] |
Ingel Hansson | Gustaf Vasa August Strindberg |
Gunnar Klintberg | Oscarsteatern[9] | |
1961 | Fridas visor Birger Sjöberg |
Per Sjöstrand | Skansens friluftsteater[10] | |
1962 | Den tappre soldaten Svejk (Osudy dobrého vojáka Švejka za světové války) Jaroslav Hašek |
Åke Falck | Skansens friluftsteater[11] | |
1964 | En utropare | Hjälten på den gröna ön John Millington Synge |
Lars-Erik Liedholm | Dramaten |