François-Étienne Kellermann
Idag är François-Étienne Kellermann ett ämne av stor relevans och intresse för ett brett spektrum av människor. Med teknologins framsteg och globaliseringen har François-Étienne Kellermann blivit en grundläggande aspekt i många individers dagliga liv, vilket påverkar olika aspekter som samhälle, ekonomi, politik och kultur. Det är därför det är viktigt att fördjupa sig i studien och analysen av François-Étienne Kellermann, för att bättre förstå dess inflytande och inverkan idag. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till François-Étienne Kellermann, från dess historiska ursprung till dess implikationer i den samtida världen, med syftet att ge en heltäckande och uppdaterad vision av detta mycket relevanta ämne.
| François-Étienne Kellermann | |
 | |
| Född | 4 augusti 1770[1][2][3] Metz[4] |
|---|---|
| Död | 2 juni 1835[2][3][5] (64 år) Paris[6] |
| Begravd | Père-Lachaise[7] |
| Medborgare i | Frankrike |
| Sysselsättning | Politiker, officer, militär |
| Befattning | |
| Fransk pär Ledamot av Pairkammaren | |
| Föräldrar | François-Christophe Kellermann Marie-Anne Barbé |
| Utmärkelser | |
| Storkors av Hederslegionen Riddare av Sankt Ludvigsorden Namn ingraverat på Triumfbågen | |
| Redigera Wikidata | |
François Étienne Kellermann eller de Kellermann, hertig av Valmy, född 7 augusti 1770 i Metz, död 2 juni 1835 i Paris, var en fransk general.
Kellermann, som var son till marskalken François Christophe Kellermann, var verksam under franska revolutionskrigen och napoleonkrigen. Han blev 1796 adjutant hos Napoleon Bonaparte när denne övertog befälet i Italien. Snart gjorde han sig bemärkt som djärv kavallerianförare, och i spetsen för en kavalleribragd bidrog han i väsentlig mån till segern i slaget vid Marengo 1800.
Under fälttåget 1805 förde han kavalleridivisionen vid Jean-Baptiste Bernadottes armékår, men blev i slaget vid Austerlitz så svårt sårad att han var otjänstbar ända till 1807, då han användes i Portugal. 1808–1810 kämpade han i Spanien. I 1813–1814 års fälttåg utmärkte han sig som chef för 4:e kavallerikåren.
Han slöt sig efter Napoleons fall 1814 till restaurationen, men övergick åter till Napoleon under de hundra dagarna och deltog i spetsen för 3:e kavallerikåren i slaget vid Waterloo. Under de hundra dagarna hade han blivit pär, men uteslöts av Ludvig XVIII ur pärskammaren, där han 1820 åter fick inträda.
Källor
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Kellermann, 2. François Étienne de, 12 april 1910.
Noter
- ^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, Léonore-ID: LH//1396/35, läst: 9 oktober 2017.
- ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6n601tz, läs online, läst: 9 oktober 2017.
- ^ GeneaStar, GeneaStar person-ID: kellermannf.
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 11 december 2014.
- ^ Proleksis enciklopedija, Proleksis lexikon ämne: 30643.
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 31 december 2014.
- ^ Domenico Gabrielli, Dictionnaire historique du Père-Lachaise, 2002, s. 177, ISBN 978-2-85917-346-3.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör François-Étienne Kellermann.
