Idag ska vi prata om Fast egendom, ett ämne som har fångat många människors uppmärksamhet på senare tid. Fast egendom är ett ämne som täcker flera aspekter och kan tolkas på olika sätt beroende på vilket förhållningssätt som ges till det. Från dess påverkan på samhället till dess relevans i historien har Fast egendom väckt ett brett intresse och det är därför vi vill fördjupa oss i detta ämne för att bättre förstå det och vara medvetna om alla implikationer det innebär.
Fast egendom är jord.[1] Fast egendom indelas i fastigheter. Fastighetsindelning är i huvudsak resultat av fastighetsbildning. Gräns som blivit lagligen bestämd har den sträckning som utmärkts på marken. Har gräns ej blivit lagligen bestämd, gäller de rå och rör eller andra märken som av ålder ansetts utmärka gränsen. Nationaliteten hos fast egendom är knuten till nationens geografiska territorium, oavsett vem som innehar egendomen med äganderätt. Över fastigheterna förs fastighetsregister, så kallad fastighetsbok.
Fastigheter är orörliga. Ägare kan inte flytta sin mark till en mer fördelaktig plats, till exempel en annan stad, för att sälja den.[2][3] Därmed påverkar tomtens fasta placering dess värde direkt och är en viktig faktor som bestämmer det.[4]
Förändringar som sker i närheten påverkar direkt fastighetens värde. Fastigheter påverkas av yttre faktorer på grund av sin orörlighet. Yttre faktorer som inte är relaterade till fastigheten påverkar dess värde, till exempel buller som skapas av grannar och byggarbetsplatser.[5][6][7]
Placeringen av önskvärda resurser kommer att dra uppmärksamhet till läget. Naturliga sevärdheter i området inkluderar vattenförsörjning, klimat, jordens bördighet, kustlinje och mineralfyndigheter. När området utvecklas kring sådana naturresurser blir dessa förändringar komponenter att uppmärksamma vid bestämning av markanvändning och fastighetsvärde.[8]
För att ha något värde måste ett anspråk på en fastighet åtföljas av en verifierbar och laglig beskrivning av fastigheten.[9] Sådan beskrivning använder vanligtvis naturliga eller konstgjorda gränser, såsom havskuster, floder, bäckar, bergsryggar, sjöstränder, motorvägar, vägar och järnvägsspår eller specifikt upprättade markörer som stenpyramider, geodetiska stolpar, järnpinnar eller rör, betongminnesmärken, staket, officiella statliga geodetiska märken (till exempel upprättade av den Nationella Geodetiska Tjänsten) och så vidare.[10][11] I många fall hänvisar beskrivningen till en eller flera tomter på en karta, fastighetsgränskarta som lagras i statliga arkiv.
Av Jordabalkens första paragraf framgår att jord är indelad i fastigheter, som är avgränsade horisontellt eller både horisontellt och vertikalt. Med andra ord kan en fastighet vara antingen en yta mark med tillhörande obestämt utrymme över och under jord, eller en tredimensionellt avgränsad volym, till exempel ett visst utrymme i marken eller i en byggnad – ovan eller under jord.
Med jord menas all mark oavsett vad jordmånen består av. Enligt förarbetena kan jord även vara till exempel vattentäckta områden.
Fast egendom skiljs från lös egendom, vilken helt enkelt är egendom som inte är fast egendom eller tillbehör till fast egendom. Om någonting är fast eller lös egendom är viktigt ur juridisk och skattemässig synvinkel. I jordabalken föreskrivs exempelvis att ett avtal om köp av fast egendom måste ske skriftligt.[12] Särskilda regler gäller även vid byte och gåva av fastighet.
|