I dagens artikel kommer vi att fördjupa oss i ämnet Fanzin och utforska dess implikationer, egenskaper och möjliga tillämpningar. Fanzin är ett ämne som har varit föremål för intresse och debatt inom olika områden, genererat motstridiga åsikter och utmanat etablerade koncept. Genom hela den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i historien om Fanzin, analysera dess relevans idag och undersöka dess inverkan i olika sammanhang. Dessutom kommer vi att stanna vid de olika perspektiven som finns kring Fanzin, och erbjuda en panoramavy som låter oss förstå komplexiteten i detta ämne. Med en kritisk och berikande blick kommer vi att ta upp de många aspekterna av Fanzin, i syfte att berika kunskap och uppmuntra till djup reflektion över dess innebörd och betydelse.
Fanzin (även fansin eller fanzine på svenska) är eett teleskopord, bildat av engelskans fan magazine och kan allmänt sägas vara en amatörpublicerad/hemmaproducerad tidskrift utgiven av supportrar och fans, med andra lika hängivna som främsta målgrupp. Innehållet har i regel anknytning till antingen hobbyn och/eller fanrörelsen. Ordet fanzin har sitt ursprung inom science fiction-fandom men har spritt sig till andra genrer. Det finns numera en uppsjö av svenska och utländska musikfanzin, seriefanzin, filmfanzin, litterära fanzin, konstfanzin, sportfanzin med mera.
Utgivarna tjänar sällan pengar på utgivningen och bidragsgivare får i allmänhet inte betalt på något sätt. Ursprungligen distribuerades tidningarna spritduplicerade, som blåstenciler och senare som fotostatkopior. Med dagens layoutprogram, kopieringskvalitet och billiga tryckmöjligheter är det ofta svårare att dra en absolut gräns mellan "amatörpublicerad" och "professionellt publicerad" än det var på stencilernas tid.
En vanlig – dock inte allmängiltig – åsikt är att skillnaden mellan en tidning eller ett magasin och ett fanzin är att fanzinet görs utan vinstintresse och utan att finansieras med annonser. De som förfäktar denna definition hävdar att en publikation inte längre kan kallas ett fanzin då det drivs med vinstintresse. Andra åsikter om detta finns emellertid. Begrepp som prozin (prozine) och semi-prozin (semi-prozine) förekommer ibland för att beteckna gränsfall.
Vissa bibliotek har fanzin, men det vanligaste sättet att få tag på fanzin är idag över internet eller i sammanhang där det ämne som fanzinredaktören skriver om presenteras.
Det engelska ordet fanzine myntades i oktober 1940 av Russ Chauvenet.[1] Det första kända fanzinet var The Comet utgivet av Raymond A. Palmer 1930.[2] Flera sedermera kända författare eller redaktörer började som skribenter i fanzin eller som utgivare av egna fanzin, eller bådadera. Ray Bradbury är ett av många exempel.
Inom anglosaxisk fandom, liksom inom svensk, fanns initiallt två typer av fanzin:
I USA började seriefanzinmarknaden etableras under slutet av 1960-talet, för att växa sig stark framför allt under 1970-talets underground-rörelse, med Robert Crumb som den store föregångaren. Bland de namnkunniga svenska serieskapare som börjat i seriefanzin märks Ulf Jansson, Gunnar Krantz och Åsa Grennvall.