I den här artikeln ska vi prata om Eugène Labiche och dess inverkan på vårt samhälle. Eugène Labiche är ett ämne som har fått stor relevans de senaste åren och väckt intresset hos både experter och allmänhet. Dess inflytande täcker olika aspekter av vårt dagliga liv, från ekonomi till kultur, inklusive politik och teknik. Eugène Labiche är ett ämne som inte lämnar någon oberörd och som fortsätter att generera debatt och reflektion inom alla områden. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Eugène Labiche och analysera dess betydelse i vårt nuvarande samhälle.
Eugène Labiche | |
![]() | |
Född | 5 maj 1815 Paris |
---|---|
Död | 23 januari 1888 (72 år) Paris |
Begravd | Montmartrekyrkogården |
Medborgare i | Frankrike |
Utbildad vid | Lycée Condorcet Lycée Saint-Louis lycée Chaptal ![]() |
Sysselsättning | Dramatiker, journalist, författare |
Befattning | |
Mayor of Souvigny-en-Sologne (1868–1878) Stol nummer 15 i Franska akademien (1880–1888) | |
Noterbara verk | Fantastiska pappa |
Utmärkelser | |
Officer av Hederslegionen (1870) | |
Redigera Wikidata |
Eugène Marin Labiche, född 5 maj 1815 i Paris, död 22 januari 1888, var en fransk dramatiker.
Labiche föddes i en borgerlig familj. Han studerade juridik men kom att intressera sig för journalistik och teaterkritik. Han bidrog med en novell till magasinet Chérubin när han var 20 år gammal, titeln var Les plus belles sont les plus fausses. Några noveller till följde men utan att få någon större uppmärksamhet. Han började skriva teaterkritik i Revue des théâtres och 1837 debuterade han som dramatiker.
Teatern Théâtre du Pantheon satte upp hans drama L'Avocat Loubet, medan en komedi, Monsieur de Coyllin ou l'homme infiniment poli (skriven tillsammans med Marc-Michel och uppsatt på Palais Royal) blev hans första succé och introducerade en lokal skådespelare Grassot som kom att bli en känd komiker. Samma år gav Labiche ut romanen La Clé des champs.
Tillsammans med Varin, Marc Michel, Clairville, Dumanoir med flera, bidrog han med komiska pjäser blandade med kupletter till Paris teaterscener. Serien med pjäser kulminerade med farsen Un Chapeau de paille d'Italie i fem akter i augusti 1851 som är en av hans mest populära pjäser. Den filmatiserades av René Clair 1927. 1852 skrev han Le Misanthrope et l'Auvergnat.
Under andra halvan av sin karriär samarbetade Labiche med Alfred Delacour, Adolphe Choler med flera. En annan viktig samarbetspartner var Jean Marie Michel Geoffroy (1813-1883). Geoffroy personifierade en borgare inte bara för publiken utan även för författaren själv i pjäserna Célimare le bien-aimé (1863), Le Voyage de M. Perrichon (1860), La Grammaire, Un Pied dans le crime, La Cagnotte (1864).
Han skrev bortemot 170 vaudeviller och lustspel. Kärlek är praktiskt taget helt frånvarande i hans pjäser och kvinnan finns endast representerad som pretentiösa gamla ungmöer och korkade unga kvinnor.
1877 avslutade han sin karriär inom teatern och drog sig tillbaka till sina lantliga egendomar i Sologne. Labiches pjäser gavs ut i tio volymer mellan åren 1878 och 1879.
1880 valdes Labiche in i den Franska Akademien. Han dog i Paris och ligger begravd på Montmartrekyrkogården.
|