I dagens värld har Ett hundliv (film, 1932) blivit ett ämne av stor relevans och intresse för ett stort antal människor. Sedan dess uppkomst har Ett hundliv (film, 1932) fångat uppmärksamheten hos olika samhällssektorer, genererat debatter, motstridiga åsikter och ett ständigt intresse av att lära sig mer om det. Dess inverkan har överskridit gränser och har genererat en stor mängd forskning och publikationer som försöker fördjupa sig i dess olika aspekter. Ett hundliv (film, 1932) har lyckats inta en framträdande plats på den mediala och politiska agendan, bemötts ur flera perspektiv och genererat oändliga åsikter och ståndpunkter. I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Ett hundliv (film, 1932), utforska dess ursprung, evolution och dess inflytande på dagens samhälle.
Ett hundliv (Just Dogs) | |
Genre | Animerad film Komedi |
---|---|
Regissör | Burton Gillett |
Producent | Walt Disney |
Skådespelare | Pinto Colvig Jimmie Cushman Lester Dorr Purv Pullen Jack Mower |
Originalmusik | Bert Lewis |
Produktionsbolag | Walt Disney Animation Studios |
Distribution | United Artists |
Premiär | ![]() ![]() |
Speltid | 8 minuter |
Land | ![]() |
Språk | Engelska |
IMDb SFDb |
Ett hundliv[2] (engelska: Just Dogs) är en amerikansk animerad kortfilm med Pluto från 1932.
Pluto och några andra hundar smiter från ett hägn för herrelösa hundar. När de väl är ute hittar Plutos kamrat ett jättestort ben och vill ge det till honom. Det dröjer inte länge förrän de andra hundarna är ute efter det.[3]
Filmen är karaktären Plutos första egna film, dock inte i hans egen serie.[4]
I filmen spelas flera klassiska musikstycken, bland annat Lätta kavalleriet av Franz von Suppé och The Prisoner's Song, varav den sistnämnda även förekom i den tidigare Disney-filmen Musse Pigg i Sing-Sing från 1930.[5]
Filmen hade svensk premiär den 5 december 1932 och visades på biografen Palladium i Stockholm.[2]