I den här artikeln kommer vi att utforska den fascinerande världen av Erik Arvid Sparre. Från dess ursprung till dess inverkan på dagens samhälle kommer vi att fördjupa oss i dess många aspekter och upptäcka dess inflytande inom olika områden. Erik Arvid Sparre har varit föremål för studier och debatt genom historien, vilket har väckt intresset hos både specialister och amatörer. Längs dessa linjer kommer vi att undersöka dess ursprung, evolution och dess relevans i det aktuella sammanhanget, och erbjuda en komplett och detaljerad vision av Erik Arvid Sparre. På samma sätt kommer vi att analysera dess inverkan på olika områden, och lyfta fram dess roll inom kultur, teknik, politik och mycket mer. Gör dig redo att ge dig ut på en fascinerande resa genom Erik Arvid Sparre!
Erik Arvid Sparre | |
Född | 3 januari 1707 |
---|---|
Död | 14 november 1775 (68 år) |
Sysselsättning | Militär |
Maka | Charlotta Eleonora Siöblad |
Barn | Charlotta Regina Wrangel (f. 1737) Ebba Ulrica Sparre (f. 1739)[1] Claes Erik Sparre (f. 1746) Erik Sparre (f. 1753) |
Föräldrar | Claes Sparre Sofia Lovisa Soop af Söfdeborg[2] |
Släktingar | Carl Hans Sparre (syskon) Rutger Axel Sparre (syskon) Johan Sparre af Söfdeborg (syskon) |
Utmärkelser | |
Kungliga Svärdsorden | |
Heraldiskt vapen | |
![]() | |
Redigera Wikidata |
Erik Arvid Sparre af Söfdeborg, född 3 januari 1707, död 14 november 1775 i Karlskrona, var en svensk greve och amiral. Han var son till överamiralen Claes Sparre och Sofia Lovisa Soop samt bror till amiralen Carl Hans Sparre, direktören Rutger Axel Sparre och generallöjtnanten Johan Sparre.
Sparre var i engelsk tjänst på 1720-talet och gjorde resor till Afrika och Amerika. I svensk tjänst blev han kommendör och ledamot av Amiralitetskollegium 1747, schoutbynacht 1749, viceamiral 1753 samt amiral och amiralitetsråd 1755. Han efterträdde sin bror Carl Hans Sparre som president i Amiralitetskollegium 1771. År 1769 erbjöds han och brodern Carl Hans att bli riksråd men båda avböjde.
Sparre var Hedvig Taubes ungdomskärlek innan hon blev Fredrik I:s älskarinna. Han var gift från 1733 med Carl Georg Siöblads dotter Charlotta Eleonora Siöblad (1716–1787) och genom äktenskapet kom han i besittning av Torpa stenhus i Västergötland. I äktenskapet föddes 14 barn, bland annat: