Erdélyi kopó
Den här artikeln kommer att ta upp frågan om Erdélyi kopó, som har fått stor relevans på senare tid. Erdélyi kopó har blivit ett ämne av intresse för ett brett spektrum av människor, eftersom dess inflytande sträcker sig till olika områden i det dagliga livet. Från det personliga till det professionella planet har Erdélyi kopó positionerat sig som en diskussions- och reflektionspunkt inom olika sfärer. Genomgående i denna artikel kommer olika aspekter relaterade till Erdélyi kopó att analyseras, i syfte att erbjuda en heltäckande och berikande vision av denna aktuella fråga.
| Erdélyi kopó | |
 | |
| Rasgrupp (FCI) | Grupp 6, sektion 1 Drivande hundar (mellanstora raser) |
|---|---|
| Rasgrupp (SKK) | Grupp 6 Drivande hundar, samt sök- och spårhundar |
| Ursprungsland |  Ungern |
| Rasklubb | Svenska Rasklubben för övriga Vildsvinshundar |
| Specialklubb | Svenska Specialklubben för Drivande Vildsvinshundar |
| Rasstandard | FCI 241  PDF |
| Vikt | ej under 25 kg |
| Mankhöjd | 55–65 cm (ideal) |
Erdélyi kopó (eller transsylvansk stövare) är en hundras från Ungern. Den är en drivande hund av braquetyp som används som ensamdrivande hund på rödräv, hare och vildsvin samt även rovdjur som brunbjörn och lodjur. Rasen har sitt ursprung i Transsylvanien och Karpaterna. Tidigare fanns den i två varianter; en högbent, medelstor och en lågbent. Efter andra världskriget var rasen närmast utdöd och den lågbenta försvann helt. 1968 återfanns ett fåtal individer vid en hundutställning i Budapest.
Erdélyi kopó har svart färg med röd-vit teckning, mankhöjden är 55–65 cm mankhöjd och vikten 30–35 kg. Hunden är atletiskt byggd. Den korta glansiga pälsen kräver inte någon särskild omvårdnad. Rasen skäller inte i onödan och har ett lugnt temperament för övrigt. Den är reserverad mot främlingar men väldigt lekfull och tillgiven tillsammans med sin familj.[källa behövs]
Den lågbenta varianten var rödhårig till gul med vita tecken, mankhöjd 45–50 cm, vikt 22–25 kg.[1] Vissa menar att denna variant fortfarande existerar och avel bedrivs.[2]
Referenser
Noter
- ^ Czynk Ede: Die Siebenbürger Bracke, Waidmannsheil nr. 3-4, Berlin 1901.
- ^ ”A rövidlábú erdélyi kopó”. Origo.hu med hjälp av Google översätt. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20200806225225/http://www.origo.hu/itthon/20041220arovidlabu.html.
Källor
- Renée Willes: All världens hundraser, Bromma 2003, ISBN 91-89090-79-9
- Carl-Johan Adlercreutz: Hundar i världen, Västerås 2006, ISBN 91-534-2870-6
- Desmond Morris: Dogs, North Pomfret, Vermont 2008, ISBN 978-1-57076-410-3
- Den internationella standarden: ”Erdélyi kopó”. Fédération Cynologique Internationale (FCI). Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20250119100708/https://www.skk.se/contentassets/f58664186aed419fb90ae7a9db10c04f/rasstandard-erdelyi-kopo-fci-241.pdf?timestamp=20231101150310.
PDF - ”Erdélyi kopó”. Svenska Kennelklubben (SKK). Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20240621131934/https://www.skk.se/hundraser/erdelyi-kopo/.
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| ||||||||