I den här artikeln kommer vi att utforska vilken inverkan En förtjusande pojke har haft på det moderna samhället. För att förstå dess relevans kommer vi att analysera olika aspekter som sträcker sig från dess ursprung till dess utveckling över tid. Genom historien har En förtjusande pojke spelat en avgörande roll inom olika områden, från kultur till teknik, och har väsentligt påverkat hur människor interagerar och fungerar i dagens värld. Genom ett multidisciplinärt förhållningssätt ska vi noggrant undersöka hur En förtjusande pojke har satt sin prägel på samhället och vilka perspektiv som öppnar sig kring det.
| En förtjusande pojke (Sylvia Scarlett) | |
| Genre | Romantisk komedi |
|---|---|
| Regissör | George Cukor |
| Producent | Pandro S. Berman |
| Manus | Compton MacKenzie (bok), Gladys Unger, John Collier, Mortimer Offner |
| Skådespelare | Katharine Hepburn Cary Grant Edmund Gwenn |
| Distribution | RKO Radio Pictures |
| Premiär | 1935 |
| Speltid | 96 minuter |
| Land | USA |
| Språk | Engelska |
| IMDb SFDb Elonet | |
En förtjusande pojke (originaltitel: Sylvia Scarlett) är en amerikansk romantisk komedi från 1935, med Katharine Hepburn i huvudrollen.[1] I birollerna ser vi bland andra Cary Grant och Edmund Gwenn. Filmen regisserades av George Cukor.
Henry Scarlett (Edmund Gwenn) och hans dotter Sylvia Scarlett (Katharine Hepburn) flyr till Frankrike för att undvika myndigheterna i England. Sylvia tvingas klä ut sig till pojke för att undvika att bli upptäckt. Väl i Frankrike slår de sig ihop med en småfifflare (Cary Grant) för att senare börja underhålla folk tillsammans med ett resande teatersällskap. Och ingen verkar upptäcka att Sylvia inte är en pojke.
Den första filmen där Katharine Hepburn spelade mot Cary Grant, något som skulle upprepas i succéer som Ingen fara på taket och En skön historia.
| ||||||||||||||