Emil Ludwig

I den här artikeln kommer vi att utforska ämnet Emil Ludwig på djupet, analysera dess ursprung, dess relevans idag och dess inverkan på olika områden. Sedan dess uppkomst har Emil Ludwig väckt stort intresse och varit föremål för åtskilliga debatter och studier. Under åren har Emil Ludwig utvecklats och anpassats till förändringarna i den moderna världen, och fått nya dimensioner och betydelser. Genom den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i de mest relevanta aspekterna av Emil Ludwig, och erbjuda en komplett och uppdaterad vision som gör det möjligt för läsaren att grundligt förstå detta fenomen och dess implikationer i dagens samhälle.

Emil Ludwig
FöddEmil Cohn
25 januari 1881
Wrocław
Död17 september 1948 (67 år)
Ascona, Schweiz
Medborgare iTyskland och Schweiz
SysselsättningJournalist, publicist, biograf, författare
ArbetsgivareBerliner Tageblatt
Redigera Wikidata

Emil Ludwig, född 25 januari 1881 i Breslau (nu Wrocław i Polen, död 17 september 1948 i Ascona i Schweiz, var en tysk-schweizisk författare och journalist av judiskt ursprung. Han är mest känd för sina biografier över historiens "stora män".

Emil Ludwig, som var son till ögonläkaren, professor Hermann Cohn, var 1914 tidingskorrespondent i London och därefter under första världskriget i Konstantinopel och Wien. Han bosatte sig senare i Schweiz. Ludwigs vidlyftiga författarskap omfattade dramatik (bland annat den Bismarcktrilogi 1922-24, som på sin tid uppfördes överallt i Tyskland), romaner, konstteoretiska essayer och framför allt psykologiska biografier över personer som Goethe (3 band, 1920), Rembrandt (1923), Napoleon (1925, svensk översättning 1929), Vilhelm II (1926, svensk översättning 1927), Bismarck (1926), Jesus (1928, svensk översättning Människosonen samma år), Michelangelo (1930) och Abraham Lincoln (1930). I volymen Genie und Charakter (1924, svensk översättning 1926) samlades 15 psykologiska biografier över olika kända personer. Därtill författade Ludwig den självbiografiska Geschenke des Lebens (1931). Ludwigs biografier fick en mycket stor spridning på grund av hans raffinerat spirituella stil och till synes övertygande inlevelse i de skildrade gestalternas själsliv, men med skäl gjordes gällande att de ofta hade större skönlitterärt värde än som historiska skildringar. Ludwig protesterade mot dessa anmärkningar i Historie und Dichtung (1929). Under nationalsocialisternas styre i Tyskland angreps Ludwigs författarskap häftigt som antinationellt, och förbjöds från maj 1933 i Tyskland. Särskilt upprörda känslor väckte hans skildring av första världskrigets uppkomst, Juli 1914 (1929, svensk översättning samma år).

Källor

Noter

  1. ^ läs online, www.ancestry.com .
  2. ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Emil-Ludwigtopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.
  3. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6hm58ct, läs online, läst: 9 oktober 2017.
  4. ^ Babelio, Babelio författar-ID: 79547, läst: 9 oktober 2017.
  5. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 10 december 2014.
  6. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jn19981001773, läst: 7 februari 2024.