Den här artikeln kommer att ta upp ämnet Emil Brunner, som är av stor relevans idag. Emil Brunner är ett ämne som har fångat olika människors uppmärksamhet under de senaste åren, och skapat debatt och kontroverser inom olika områden. Genomgående i denna artikel kommer vikten av Emil Brunner att analyseras på djupet, liksom dess implikationer i dagens samhälle. Olika aspekter relaterade till Emil Brunner kommer att undersökas, från dess historia och utveckling, till dess eventuella återverkningar i framtiden. Genom denna analys försöker vi tillhandahålla en global och komplett vision av Emil Brunner, så att läsaren bättre kan förstå komplexiteten och relevansen av detta ämne idag.
Emil Brunner, född den 23 december 1889, död den 6 april 1966, var en schweizisk teolog.
Brunner blev 1924 professor i praktisk teologi i Zürich. Brunner företräder den så kallade dialektiska teologin i anslutning till Karl Barth och hävdar under avvisande av all upplevelsefromhet Guds ord som en uppenbarelse, som inte kan begripas eller upplevas, tillgänglig endast för tron, samt betonar kristendomens överväldsliga, stränga och krävande karaktär. Av Brunners skrifter märks Erlebnis, Erkenntnis und Glaube (1921, 3:e upplagan 1923), Die Mystik und das Wort (1924), Philosophie und Offenbarung (1925), Religionsphilosophie (1926) och Der Mittler (1927).
Svensk uppslagsbok, Lund 1930