Ellie Greenwich

I den här artikeln ska vi ta upp Ellie Greenwich, ett ämne som har fått relevans de senaste åren. Sedan dess uppkomst har Ellie Greenwich fångat uppmärksamheten hos olika publik, skapat debatt och reflektion kring dess implikationer. Under åren har Ellie Greenwich varit föremål för forskning och analys av experter inom området, som har bidragit till att utöka vår förståelse för detta fenomen. Vid detta tillfälle kommer vi att fördjupa oss i analysen av Ellie Greenwich ur olika perspektiv och utforska dess historiska, sociokulturella, politiska och ekonomiska dimensioner. Likaså är vi intresserade av att undersöka vilken inverkan som Ellie Greenwich har haft på det samtida samhället och hur det har format våra sätt att tänka och handla. Med detta försöker vi erbjuda en heltäckande vision av Ellie Greenwich som inbjuder till reflektion och dialog kring detta ämne som är så relevant idag.

Ellie Greenwich
Ellie Greenwich, 2010.
FöddEleanor Louise Greenwich
23 oktober 1940[1][2][3]
Brooklyn[4], USA
Död26 augusti 2009[5][1][2] (68 år)
Upper West Side, USA
BegravdPinelawn Memorial Park[4]
Medborgare iUSA
Utbildad vidHofstra University
SysselsättningSinger-songwriter, låtskrivare, kompositör, musikproducent
MakeJeff Barry
(g. 1962–)
Utmärkelser
Rock and Roll Hall of Fame (2010)[6]
Webbplatselliegreenwich.com
Redigera Wikidata

Ellie Greenwich, född 23 oktober 1940 i Brooklyn, New York, död 26 augusti 2009 i Manhattan, New York, var en amerikansk låtskrivare, sångare, producent och musiker.[7][8] Hon var främst känd som låtskrivare tillsammans med Jeff Barry som hon också under en tid var gift med.[9] Hon samarbetade också med Phil Spector.

Bland de låtar Greenwich varit med och komponerat kan nämnas "Da Doo Ron Ron" (The Crystals), "Be My Baby" (The Ronettes), "I Can Hear Music" (The Ronettes och The Beach Boys), "Do Wah Diddy Diddy" (Manfred Mann), "Leader of the Pack" (The Shangri-Las) och "River Deep – Mountain High" (Tina Turner). Hon producerade några av Neil Diamonds första inspelningar på 1960-talet och hjälpte honom i början av hans karriär.

Greenwich tilldelades postumt tillsammans med Jeff Berry Ahmet Ertegun Award av Rock and Roll Hall of Fame 2009.[10]

Källor