Eduard Hanslick

I den här artikeln ska vi utforska Eduard Hanslick och allt det har att erbjuda. Från dess ursprung till dess påverkan på dagens samhälle kommer vi att dyka ner i en omfattande analys av Eduard Hanslick och dess relevans i olika aspekter av livet. Vi kommer att upptäcka hur Eduard Hanslick har utvecklats över tiden och hur det har satt spår i historien. Dessutom kommer vi att undersöka hur Eduard Hanslick har förändrat hur människor interagerar och relaterar till varandra. Den här artikeln försöker ge en heltäckande bild av Eduard Hanslick och dess inflytande i dagens värld. Gör dig redo att fördjupa dig i den fascinerande världen av Eduard Hanslick!

Eduard Hanslick
Född11 september 1825
Prag
Död6 augusti 1904
Wien
BegravdZentralfriedhof Wien
Medborgare iÖsterrike-Ungern
Utbildad vidKarlsuniversitetet
Wiens universitet
SysselsättningMusikkritiker
ArbetsgivareWiens universitet
MakaSophie Wohlmuth
Namnteckning
Redigera Wikidata

Eduard Hanslick, född den 11 september 1825 i Prag, död den 6 augusti 1904 i Wien, var en österrikisk musikskriftställare.

Hanslick studerade musik under Václav Jan Tomášek, blev 1849 juris doktor, övertog 1855 musikkritiken i "Presse" och 1864 i "Neue Freie Presse" samt blev 1856 privatdocent och var 1861–95 professor i musikhistoria och musikestetik vid Wiens universitet. På världsutställningarna i Paris 1867 och 1878 samt i Wien 1873 fungerade han som musikalisk juryman.

Av stor betydelse är Hanslicks musikestetiska skrift Vom Musikalisch-Schönen (1854, tionde upplagan 1902; översatt till flera språk). Han framhåller i detta arbete skarpsinnigt, men med formalistisk ensidighet, att musikens ändamål icke är att framställa något eller att uppväcka känslor, utan att, liksom vid varje annan konst, blott åstadkomma sköna skapelser, där form och innehåll är ett.

Hanslick polemiserade ihärdigt mot Franz Liszts, Richard Wagners och Anton Bruckners riktningar samt dyrkade Wolfgang Amadeus Mozart, Ludvig van Beethoven, Carl Maria von Weber och Johannes Brahms. Han var en framstående stilist och kunde utveckla maliciös kvickhet. Redan 1848 började han väcka uppseende med sina kritiker, och småningom vann han anseende som en av de förnämsta musikaliska domarna. Sina uppsatser sammanförde han i ett stort antal samlingar.

Bibliografi

  • Geschichte des Konzertwesens in Wien (två band, 1869–70)
  • Aus dem Konzertsaal (1870; andra upplagan 1897)
  • Die moderne Oper (1875; tionde upplagan 1900)
  • Musikalische Stationen (1880; sjätte upplagan 1901)
  • Aus dem Opernleben der Gegenwart (1884; fjärde upplagan 1901)
  • Suite (1885)
  • Concerte, Componisten und Virtuosen (samma år)
  • Musikalisches Skizzenbuch (1887; tredje upplagan 1896)
  • Musikalisches und Literarisches (1889; tredje upplagan 1890)
  • Aus dem Tagebuche eines Musikers (tre upplagor 1892; svensk översättning "Ur en musikers dagbok", samma år)
  • Aus meinem Leben (två band, tre upplagor 1894)
  • Am Ende des Jahrhunderts (1895–99)
  • Aus neuer und neuester Zeit (1900)

Källor

Auktoritetsdata