Edmund Reitter
Denna artikel kommer att ta upp ämnet Edmund Reitter, som har fått stor relevans de senaste åren på grund av dess påverkan på olika samhällsområden. Genom historien har Edmund Reitter varit föremål för många studier och debatter, vilket genererat ett ökande intresse från akademiker, experter och allmänheten. Den här artikeln syftar till att på djupet analysera de mest relevanta aspekterna av Edmund Reitter, utforska dess många dimensioner och dess inflytande i olika sammanhang. Likaså kommer den senaste forskningen relaterad till Edmund Reitter att undersökas, för att ge en fullständig och uppdaterad syn på ämnet. Genom ett kritiskt och reflekterande förhållningssätt är det tänkt att erbjuda läsaren ett berikande perspektiv som bidrar till en större förståelse för Edmund Reitter och dess implikationer i det nutida samhället.
| Edmund Reitter | |
 | |
| Född | 22 oktober 1845[1][2] Mohelnice[3], Tjeckien |
|---|---|
| Död | 15 mars 1920[1][2] (74 år) Paskov[1][3], Tjeckien |
| Medborgare i | Österrike |
| Sysselsättning | Entomolog[1][3], bokhandlare, koleopterolog, naturvetare[3], insect dealer, journalist, butiksinnehavare[1], zoologisk samlare |
| Namnteckning | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Edmund Reitter, född den 22 oktober 1845, död den 15 mars 1920, var en österrikisk entomolog.
Reitter var framför allt känd som expert på skalbaggar i den palearktiska regionen. Han var kejserlig rådgivare och redaktör för Wiener Entomologischen Zeitung. Dessutom var han ledamot och hedersledamot av Deutsche Gesellschaft für Allgemeine und Angewandte Entomologie i Berlin, Vereins für Schlesische Insektenkunde i Breslau, Museum Francisco-Carolinum i Linz, Vereins für Naturkunde i Österrike, Société entomologique de Russie i Sankt Petersburg, Société royale entomologique d'egypte och Nederlandse Entomologische Vereniging i Rotterdam.
Som korresponderande ledamot arbetade han med Naturwissenschaftlichen Verein i Troppau, Societas pro Fauna et Flora Fennica i Helsingfors und Real Sociedad Espanola de Historia Natural i Madrid.
Hans skalbaggssamling finns i Naturhistoriska museet i Budapest. Den innehåller mer än 30 000 arter och 5 000 typer, underarter och varieteter.
Referenser
- ^ Jean-Jacques Amigo, Sciences de la vie et la terre, vol. 3, Publications de l'olivier, 2017, ISBN 978-2-908866-50-6.
- ^ Olomoucs stadsbiblioteks regionala databas, läs online, läst: 25 september 2024.
- ^ Olomoucs stadsbiblioteks regionala databas, läs online, läst: 26 september 2024.
- Guido Nonveiller (2001). Pioneers of the Research on the Insects of Dalmatia. Croatian Natural History Museum (Zagreb).
|