Dödligt utspel är ett ämne som har varit föremål för studier, debatt och reflektion genom historien. Dess betydelse och inflytande återspeglas i olika aspekter av samhälle, kultur och mänsklig utveckling. Sedan dess uppkomst har Dödligt utspel väckt nyfikenhet och varit föremål för forskning inom olika discipliner, vilket gjort att vi har kunnat utöka vår förståelse för den. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna relaterade till Dödligt utspel, från dess inverkan på vardagen till dess relevans i bredare sammanhang. Genom en detaljerad analys kommer vi att försöka reda ut mysterierna och komplexiteten kring Dödligt utspel, i syfte att ge en heltäckande och berikande vision om detta ämne.
Dödligt utspel (Night Moves) | |
Genre | Kriminalfilm Thriller |
---|---|
Regissör | Arthur Penn |
Producent | Robert M. Sherman |
Manus | Alan Sharp |
Skådespelare | Gene Hackman Jennifer Warren Susan Clark Edward Binns |
Originalmusik | Michael Small |
Fotograf | Bruce Surtees |
Klippning | Dede Allen |
Distribution | Warner Bros. |
Premiär | ![]() 12 oktober 1975 (Sverige) |
Speltid | 100 min |
Land | ![]() |
Språk | Engelska |
IMDb SFDb Elonet |
Dödligt utspel (engelska: Night Moves) är en amerikansk långfilm från 1975 i regi av Arthur Penn, med Gene Hackman, Jennifer Warren, Susan Clark och Edward Binns i rollerna.
Harry Moseby (Gene Hackman) är en före detta professionell Amerikansk fotbollsspelare som nu arbetar som privatdetektiv i Los Angeles. Han gör sitt jobb väl, men han är inte särskilt lycklig och hans fru Ellen är otrogen mot honom.
Den grånande aktrisen Arlene Iverson (Janet Ward) hyr in Harry för att sin dotter Delly Grastner (Melanie Griffith) som försvunnit i Florida. Harry flyr sina problem i Los Angeles och börjar leta efter flickan. I Florida har han en affär med Paula (Jennifer Warren) innan han till slut hittar den försvunna Delly. Men när han väl hittat henne inser han att det bara är början på ett än större fall.
Gene Hackman | – Harry Moseby |
Jennifer Warren | – Paula |
Susan Clark | – Ellen Moseby |
Edward Binns | – Joey Ziegler |
Harris Yulin | – Marty Heller |
Kenneth Mars | – Nick |
Janet Ward | – Arlene Iverson |
James Woods | – Quentin |
Melanie Griffith | – Delly Grastner |
Anthony Costello | – Marv Ellman |
John Crawford | – Tom Iverson |
Ben Archibek | – Charles |
Dennis Dugan | – Boy |
C.J. Hincks | – Girl |
Max Gail | – Stud |
Filmen fick viss uppmärksamhet för de explicita nakenscener som förekommer med den då blott 17-åriga Melanie Griffith.[1]
Filmen har fått bra omdömen av kritiker och den har i nuläget 82% positiva recensioner på Rotten Tomatoes.[2] Filmkritikern Jonathan Rosenbaum på Chicago Reader ansåg att det var en av Arthur Penns bästa filmer.[3] Den hade dock inga större publikframgångar.[4]