I den här artikeln ska vi i detalj utforska Dámaso Alonso, ett ämne/person/datum som har fångat uppmärksamheten hos miljontals människor runt om i världen. Med ett djupgående tillvägagångssätt kommer vi att undersöka de olika aspekterna relaterade till Dámaso Alonso, och tillhandahålla detaljerad information, expertanalys och olika åsikter. Från dess inverkan på samhället till dess globala implikationer, försöker den här artikeln belysa ett ämne/person/datum som har genererat debatt och intresse inom flera områden. Genom presentation av relevant data, intervjuer med experter och ett balanserat förhållningssätt strävar vi efter att erbjuda en komplett och berikande syn på Dámaso Alonso.
Dámaso Alonso född 22 oktober 1898 i Madrid, död 25 januari 1990, var en spansk poet, filolog och litteraturkritiker.
Alonso växte upp i La Felguera, en församling i norra Spanien, och återvände för att studera i Madrid med Jesuiter. När han hade sin examen i juridik, filosofi och litteratur började han umgås i kretsarna runt Residencia de Estudiantes där han lärde känna Federico García Lorca, Luis Buñuel, Pepín Bello och Salvador Dalí.
Dámaso Alonso tillhörde inflytelserika Generation 27 men är mest känd för sina senare verk skrivna från 1940-talet och framåt. Diktsamlingen Hijos de la ira ("Vredens barn") från 1944 räknas till höjdpunkterna i spansk litteratur i perioden efter spanska inbördeskriget.
Som litteraturkritker är Alonso berömd för sina studier av spansk barocklitteratur, framför allt av Luis de Góngoras verk.
1978 tilldelades han Cervantespriset.