Den här artikeln syftar till att ta upp olika aspekter relaterade till Dyoteletism, med syftet att ge läsaren en helhetssyn på detta ämne. Utefter dessa linjer kommer betydelsen av Dyoteletism i olika sfärer att analyseras, liksom dess implikationer i dagens samhälle. Olika perspektiv och tillvägagångssätt kommer att utforskas för att till fullo förstå relevansen av Dyoteletism, såväl som dess inverkan på den samtida världen. Genom denna artikel är syftet att ge en fullständig översikt som gör att läsaren kan reflektera och bilda sig en välgrundad uppfattning om Dyoteletism.
Dyoteletism (dyotheletism) (av grekiska δύο, "två", och θέλησις, "vilja"), avser en kristologisk lära som menar, att det i Kristus finns två viljor, en gudomlig och en mänsklig.
I motsats till monoteletismen hävdade dyoteleterna att Kristus hyste två viljor, varvid dock den gudomliga tänktes utöva herraväldet och verka genom den mänskliga, så att det icke uppstod någon klyfta dem emellan.
En sådan dyoteletisk lära utvecklades av Maximos Bekännaren (omkring 580–662), en grekisk abbot i Chrysopolis, som energiskt motsatte sig monoteleterna, vilka han ansåg vara heretiker. Dyoteletismen antogs som kyrkolära vid det tredje konciliet i Konstantinopel 680–681.