I den här artikeln kommer vi att utforska effekten av Donya Feuer på det samtida samhället. Sedan starten har Donya Feuer spelat en avgörande roll i många aspekter av vardagen, och påverkat allt från populärkultur och underhållning till politik och ekonomi. Under åren har Donya Feuer väckt oändliga debatter och kontroverser, eftersom dess relevans och betydelse har utvecklats som svar på sociala och tekniska förändringar. Genom en djupgående analys kommer vi att noggrant undersöka betydelsen av Donya Feuer i dagens värld, med tanke på dess roll i att forma våra identiteter, perspektiv och erfarenheter.
Donya Feuer | |
Född | 31 oktober 1934[1][2][3] Philadelphia[1][4], USA |
---|---|
Död | 6 november 2011[1][2][3] (77 år) Stockholm[1] |
Begravd | Mosaiska kyrkogården |
Medborgare i | USA[1] |
Sysselsättning | Koreograf[1][5], filmregissör, dansare, manusförfattare, balettdansare, regissör[5] |
Redigera Wikidata |
Donya Feuer, född 31 oktober 1934 i Philadelphia, Pennsylvania, död 6 november 2011 i Stockholm, var en amerikansk-svensk koreograf, dansare, manusförfattare och regissör.
Feuer studerade vid Juilliard School of Music. Tillsammans med Paul Sansardo öppnade Donya Feuer A Studio for Dance i New York 1955. Perioden 1952-1956 var hon dansare vid Martha Graham Company. Hon var sedan 1966 engagerad som koreograf vid Dramaten i Stockholm.
Film och Television
År | Produktion | Upphovsmän | Teater |
---|---|---|---|
1967 | En midsommarnattsdröm A Midsummer Night's Dream |
William Shakespeare Översättning Allan Bergstrand |
Parkteatern[6]/ Dramaten |
Om fem år |
Federico Garcia Lorca | Dramaten | |
1968 | Stormen The Tempest |
William Shakespeare | Dramaten |
1969 | Bröllopsfesten Hochzeit |
Elias Canetti | Dramaten |
1976 | Gilgamesh |
Kungliga Operan | |
1978 | Klassikerstormen |
Dramaten | |
1979 | Othello |
William Shakespeare | Tröndelags Teater, Norge |
1979 | Lika för lika |
William Shakespeare | Dramaten |
1980 | Kvinnors liv och kärlek |
Dramaten | |
1980 | Månen |
Göta Lejon | |
1981 | Vi ses i Berlin |
Dramaten | |
1981 | Påsk |
August Strindberg | Dramaten |
1987 | Slottet det vita |
Kungliga Operan | |
1988 | På håret-revyn |
Dramaten | |
1989 | Det vackra blir liksom över |
Dramaten | |
1988 | En överlevandes minnen |
Kulturhuset |
År | Produktion | Upphovsmän | Regi | Teater |
---|---|---|---|---|
1975 | Trettondagsafton |
William Shakespeare | Ingmar Bergman | |
1977 | Aniara |
Harry Martinson | Blomdahl | |
1980 | Hustruskolan |
Molière | Alf Sjöberg | |
1981 | Från regnormarnas liv |
Per Olov Enquist | ||
1984 | Kung Lear |
William Shakespeare | Ingmar Bergman | Dramaten |
1985 | Julius Caesar |
William Shakespeare | Staffan Roos | |
1989 | Markisinnan de Sade |
Yukio Mishima | Ingmar Bergman | Dramaten |
1989 | Ett dockhem |
Henrik Ibsen | Ingmar Bergman | Dramaten |
1991 | Peer Gynt |
Henrik Ibsen | Ingmar Bergman | Dramaten |
1992 | Dödgrävaren |
Hans Alfredson | Jan-Olof Strandberg | Dramaten |
1994 | En vintersaga |
William Shakespeare | Ingmar Bergman | Dramaten |
1995 | Misantropen |
Molière | Ingmar Bergman | Dramaten |
1995 | Yvonne, prinsessa av Burgund |
Witold Gombrowicz | Ingmar Bergman | Dramaten |
2000 | Maria Stuart |
Ingmar Bergman | Dramaten | |
2002 | Näktergalen |
Gunnel Linblom |
År | Roll | Produktion | Regi | Teater |
---|---|---|---|---|
1965 | Medverkande | Yvonne, prinsessa av Bourgogne Witold Gombrowicz |
Alf Sjöberg | Dramaten |
1994 | Vasti, Devil’s angel Hagar, Devil’s angel |
Goldbergvariationer George Tabori |
Ingmar Bergman | Dramaten |