I följande artikel kommer vi att utforska det spännande ämnet Desolation Row, som har fångat uppmärksamheten hos både akademiker, proffs och entusiaster. Sedan dess uppkomst har Desolation Row spelat en avgörande roll i olika aspekter av samhället, från dess påverkan på ekonomin till dess påverkan på populärkulturen. Genom hela artikeln kommer vi att titta närmare på de olika aspekterna av Desolation Row, från dess ursprung till dess utveckling över tid. Dessutom kommer vi att analysera vilken roll Desolation Row spelar i dagens värld och dess relevans för framtiden. Gör dig redo att dyka in i den fascinerande världen av Desolation Row och upptäck allt detta tema har att erbjuda!
Desolation Row är en sång av Bob Dylan, inspelad 4 augusti 1965 och släppt samma år på albumet Highway 61 Revisited. Den har främst blivit uppmärksammad för längden (11 min och 22 sek) och den surrealistiska texten. Desolation Row blev det enda spåret på albumet som spelades in akustiskt.
På en presskonferens 1965 frågade en journalist var Desolation Row låg. Dylan svarade då att det låg någonstans i Mexiko.
Första versen anses syfta på Lynchningarna i Duluth 1920.
2004 blev den utsedd till den 185:e bästa låten genom tiderna av tidningen Rolling Stone.
Den svenska proggruppen Love Explosion lånade låtens melodi till sin egen låt "Djävulens patrask" (utgiven på skivan Bästa låtar (1971). Dylans skivbolag vägrade dock att godkänna Love Explosions text, vilket gjorde att skivan drogs in. Texten blev även fälld av Radionämnden för att den inte uppfyllde "estetiska minimikrav". Senare utgavs skivan i en andra version där melodin till "Djävulens patrask" hade ändrats.
En svensk version av låten har liksom andra Dylan-översättningar spelats in av Dan Tillberg 1982. Låten omnämns även i Tomas Andersson Wijs låt "Blues från Sverige".
Det amerikanska bandet My Chemical Romance gjorde även en cover på låten år 2009 som medverkade i filmen Watchmen