Desertasöarna
I dagens artikel kommer vi att utforska ämnet Desertasöarna, ett ämne som har skapat intresse och debatt de senaste åren. Desertasöarna är ett ämne som täcker ett brett spektrum av aspekter, från dess påverkan på samhället till dess ekonomiska implikationer. Genom den här artikeln kommer vi att analysera olika perspektiv och åsikter om Desertasöarna, med syftet att ge en bred och komplett översikt som gör att läsarna bättre kan förstå detta ämne. Dessutom kommer vi att diskutera möjliga lösningar och strategier för att möta de utmaningar som är förknippade med Desertasöarna. Vi hoppas att den här artikeln är informativ och relevant för dem som är intresserade av att lära sig mer om Desertasöarna och dess implikationer inom olika områden.
| Desertasöarna (Ilhas Desertas) | |
| Ögrupp | |
 Segelbåtar vid Deserta Grande.
| |
| Land |  Portugal
|
|---|---|
| Region | Madeira |
| Kommun | Santa Cruz |
| Koordinater | 32°30′N 16°30′V / 32.500°N 16.500°V |
| Högsta punkt | |
| - höjdläge | 479 m ö.h. |
| Längd | 22,3 km |
| Bredd | 1,3 km |
| Area | 14,2 km² (82.5*) |
| Tidszon | UTC |
| Geonames | 2268693 |
 Desertasöarna ligger sydost om Madeira.
| |
| *Siffror inom parentes avser naturreservatet | |
Desertasöarna (portugisiska: Ilhas Desertas) är en obebodd ögrupp i Atlanten omkring 25 kilometer sydost om den portugisiska ön Madeira. Öarna och havet ned till 100 meters djup utsågs till naturreservat år 1990.[1] Det krävs tillstånd för att besöka öarna.
Ögruppen består av tre namngivna öar där Chão är den nordligaste och minsta. Den består av en platt, omkring 50 hektar stor, högplatå 100 meter över havet. Kaspisk trut häckar på ön som har ett relativt rikt växtliv sedan de getter och kaniner som tidigare fanns här dog ut i början och mitten av 1900-talet.
Deserta Grande är den största ön med en yta på omkring 10 kvadratkilometer. Den är 11 kilometer lång och bergig och den högsta punkten ligger 479 meter över havet. Öns sötvatten kommer från en liten källa i en grotta. Växtligheten är hårt betad av getter och kaniner från tidigare bosättningar men situationen har förbättrats genom sanering sedan 1990-talet. På Deserta Grande finns en endemisk spindelart, Hogna ingens, som kan bli upp till 8 centimeter stor.[2]
Bugio är den sydligaste av Desertasöarna. Den är 7,5 kilometer lång och 700 meter bred och har en yta på 3,3 kvadratkilometer. Den delas av en fjällkedja vars högsta punkt ligger 348 meter över havet. Växterna betas hårt av getter av en gammal ras som kom hit från Kanarieöarna 1489 och nu skyddas. Eftersom det inte finns sötvatten på Burgio klarar de sig på saltvatten. Desertaspetrell (Pterodroma deserta) är endemisk på Bugio.
Omkring 30 individer av den starkt hotade munksälen (Monachus monachus) lever på Desertasöarna.[3]
Källor
- ^ ”Awarded Areas in Portugal” (på engelska). https://www.coe.int/en/web/bern-convention/portugal. Läst 1 oktober 2020.
- ^ ”The island of the great wolf spiders” (på engelska). https://www.anura.it/works/the-island-of-the-giant-wolf-spiders-hogna-ingens/. Läst 1 oktober 2020.
- ^ ”Mediterranian Monk Seal Monachus monachus” (på engelska). https://www.madeirabirds.com/madeira_monk_seal. Läst 1 oktober 2020.
