I dagens artikel ska vi i detalj analysera Dei svarte hestane och dess inverkan på dagens samhälle. Dei svarte hestane är ett ämne som har fått stor aktualitet de senaste åren och genererat stor debatt och kontrovers. Genom historien har Dei svarte hestane varit föremål för studier och diskussion, utvecklats och anpassats till förändringar i samhället. I den här artikeln kommer vi att undersöka de olika perspektiv och åsikter som finns om Dei svarte hestane, samt dess inflytande inom olika områden. Dessutom kommer vi att utforska dess samband med aktuella händelser och dess projektion i framtiden.
| Dei svarte hestane | |
| Genre | Drama |
|---|---|
| Regissör | Hans Jacob Nilsen Sigval Maartmann-Moe |
| Manus | Kåre Bergstrøm Eiliv Odde Hauge |
| Baserad på | Romanen Dei svarte hestane av Tarjei Vesaas |
| Skådespelare | Hans Jacob Nilsen Eva Sletto Olav Strandli |
| Originalmusik | Gunnar Sønstevold |
| Fotograf | Finn Bergan |
| Klippning | Jan Erik Düring |
| Produktionsbolag | Norsk Film A/S |
| Distribution | Kommunenes filmcentral |
| Premiär |
|
| Speltid | 85 minuter |
| Land | Norge |
| Språk | Norska |
| IMDb | |
Dei svarte hestane är en norsk svartvit dramafilm från 1951 i regi av Hans Jacob Nilsen och Sigval Maartmann-Moe. Nilsen spelade även filmens huvudroll som Ambros Førnes.[1]
Ambros Førnes äger två stora gårdar med fyra hästar så skinande svarta att alla känner till dem. Han tyr sig mer och mer till hästarna eftersom hans fru Lisle inte älskar honom som han älskar henne. Lisle kan inte glömma Bjørnskinn, mannen hon en gång var förälskad i. Bjørnskinn återvänder en dag till bygden vilket skakar om familjen Førnes. Familjen är i upplösning vilket får stora konsekvenser inte minst för sonen Kjell som känner en stark lojalitetskonflikt mellan föräldrarna.[1]
Dei svarte hestane är Hans Jacob Nilsens första och enda filmregi. För filmens tekniska regi svarade Sigval Maartmann-Moe som skulle regissera ytterligare fyra filmer under 1950-talet. Filmen bygger på Tarjei Vesaas' roman med samma namn som omarbetades till filmmanus av Kåre Bergstrøm och Eiliv Odde Hauge. Den producerades av Norsk Film A/S med Maartmann-Moe som produktionsledare. Den filmades med Finn Bergan som fotograf och klipptes samman av Jan Erik Düring. Sverre Bergli var kameraassistent och stillbildsfotograf. Musiken komponerades av Gunnar Sønstevold. Filmen premiärvisades den 24 september 1951 i Norge.[1]