David Knudsen

Idag är David Knudsen ett ämne som väcker stort intresse och debatt inom olika områden. Från politikområdet till vetenskap och teknik har David Knudsen fångat experternas och allmänhetens uppmärksamhet. I den här artikeln kommer vi att analysera implikationerna och återverkningarna av David Knudsen, såväl som dess inflytande på dagens samhälle. Vi kommer att utforska olika perspektiv och åsikter i frågan, i syfte att erbjuda en komplett och berikande översikt av detta mycket relevanta ämne. Från dess ursprung till dess utveckling har David Knudsen spelat en avgörande roll i mänsklighetens historia och utveckling, och dess inverkan kommer att fortsätta att vara ett diskussionsämne i många år framöver.

David Knudsen, 1922.

David Knudsen, född 8 augusti 1875 i Sørkedalen, död 3 juli 1952 i Oslo, var en norsk skådespelare, bror till skeppsmäklaren och bankmannen Karl Fredrik Knudsen.

Knudsen debuterade 1902 som Tabarin på Den Nationale Scene och hade senare stora dramatiska roller, som titelrollerna i Henrik Ibsens pjäser Brand och Peer Gynt och Paul Lange i Bjørnstjerne Bjørnsons Paul Lange och Tora Parsberg. På Fahlstrøms teater (från 1907) och Nationaltheatret (1911–1940) utvecklades han till en skarp och klok karaktärskomiker. I den klassiska komedin skapade han ypperliga figurer hos Shakespeare och Ben Jonson. Hans mästerverk var Celius i Nils Kjærs Det lykkelige valg, en uppgift som han gick in för med munter och mänsklig konst. Varianter av denna typ gjorde han som Helmer och Hjalmar Ekdal hos Ibsen och som statsråd Stabel i Johan Ludvig Heibergs Tante Ulrikke. Större värme och bredd hade hans Bjørnson-figurer, som Tjælde i Ett handelshus. Hans sista stora roll var kammarherren i Ibsens De ungas förbund (1950).

Knudsen spelade mellan 1925 och 1948 i flera filmer.

Filmografi

Enligt Internet Movie Database:

Källor

Externa länkar