Credo, quia absurdum

Idag är Credo, quia absurdum ett ämne som väcker stort intresse och uppmärksamhet världen över. Under många år har Credo, quia absurdum varit föremål för studier och forskning av experter på området, och dess betydelse ökar bara med tiden. Både i den akademiska och offentliga sfären har Credo, quia absurdum genererat djupa debatter och reflektioner kring dess påverkan på samhället och det dagliga livet. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter och perspektiv av Credo, quia absurdum, och analysera dess relevans och implikationer i olika sammanhang.

Credo, quia absurdum är en latinsk fras som betyder "jag tror, emedan det är orimligt". Det är ett bevingat ord i diskursen om den kristna teologin, när uppenbarelsetro står emot erfarenhetsbaserat förnuft. Uttrycket innebär, att man inte skall försöka begripa trons innehåll, eftersom detta ofta måste förefalla det mänskliga förståndet såsom någonting orimligt.

Uttrycket tillskrivs kyrkofadern Tertullianus och hans skrift De carne Christi gällande Kristi lekamliga död och som utgjorde ett försvar för ortodoxin mot doketismen.[1] Citatet är dock ett förvanskat utdrag ur en längre fras som lyder:

Natus est Dei Filius, non pudet, quia pudendum est;
et mortuus est Dei Filius, prorsus credibile est, quia ineptum est;
et sepultus resurrexit, certum est, quia impossibile.
— (De Carne Christi V, 4)
"Guds son föddes: det finns ingen skam, för det är skamligt.
Och Guds son dog: det är helt trovärdigt, för det är osunt.
Och, begraven, reste han sig igen: det är säkert, för det är omöjligt."

Källor

  1. ^ Credo, quia absurdum i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1906)