I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i ämnet Charles De Geer (1720–1778) och utforska alla dess aspekter och möjliga implikationer. Charles De Geer (1720–1778) är ett ämne av stor relevans idag, som har fångat experternas och allmänhetens uppmärksamhet. Under de kommande raderna kommer vi att analysera i detalj de olika perspektiven som finns kring Charles De Geer (1720–1778), samt de möjliga konsekvenser som dess studie kan få inom olika områden. Utan tvekan är Charles De Geer (1720–1778) ett ämne som förtjänar att utforskas på djupet, och det är precis vad vi föreslår att göra i den här artikeln.
Charles De Geer | ||
---|---|---|
Charles De Geer, porträtterad av Gustaf Lundberg (1695-1786). | ||
Titlar
| ||
Tidsperiod | 1760 | |
Tidsperiod | 1773–1778 | |
Företrädare | Charles De Geer (1660–1730) | |
Efterträdare | Charles De Geer (1747-1805) | |
Yrke | Vetenskapsman, Företagsledare, Innehavare av Leufsta bruk | |
| ||
Personfakta
| ||
Född | 10 februari 1720 Finspång | |
Nationalitet | Svensk | |
Hemort | Stockholm | |
Död | 7 mars 1778 (58 år) Stockholm | |
Begravd | Uppsala domkyrka | |
Släkt
| ||
Frälse- eller adelsätt | De Geer af Leufsta | |
Familj
| ||
Make/maka | Catharina Charlotta Ribbing | |
Barn | Charles De Geer (1747-1805) Charlotte Du Rietz | |
Charles De Geer, eller Carl De Geer, född 30 januari[1] (10 februari[2]) 1720 i Finspång, död 7 mars 1778 i Stockholm, var en svensk friherre, bruksägare och entomolog.
De Geer kom från en familj med holländska rötter. Han var född på Finspångs slott, men växte upp i Utrecht från det att han var tre år, men återvände till Sverige som ung man. Han ärvde det för riket viktiga järnbruket i Leufsta från en barnlös farbror Charles De Geer (1660–1730).[3] Bruket lyckades han få att blomstra. Det var en för sin tid välkänd industrianläggning.
Då han var åtta år fick han en silkesmask i present och sedan den stunden utvecklade han ett intresse för djur och natur. Han återvände till Sverige sommaren 1738 och i december 1739 blev han, som 19-åring, invald i den då nybildade Kungliga Vetenskapsakademien. Han skrev en lång rad uppsatser om insekter som publicerades i Vetenskapsakademiens Handlingar mellan 1740 och 1768. Två gånger var han preses i Vetenskapsakademien och höll då presidietal, dels Tal om nyttan, som insecterne och deras skärskådande, tilskynda oss (1744), dels Tal, om insecternas alstring (1754). Hans största verk var det i sju delar presenterade och tryckta arbetet Mémoires pour servir à l'histoire des insectes (1752, 1771–1778). Han var även medlem av Kungliga Vetenskaps-Societeten i Uppsala från 1743 och blev dessutom korresponderande medlem av den franska Vetenskapsakademien 1748. 1760 blev han hovmarskalk, 1761 riddare av Nordstjärneorden, 1772 kommendör med stora korset av Vasaorden samt 1773 friherre.
Charles De Geer var gift med Catharina Charlotta Ribbing, som 1756 fick en medalj slagen över sig efter att ha varit den första inom den svenska överklassen som låtit smittkoppsvaccinera sina barn.[1] Med sin maka fick han åtta barn, som alla nådde vuxen ålder. Den äldste sonen, kammarherre Charles De Geer (1747–1805) övertog Leufsta efter faderns död.
Charles De Geer ligger begravd i eget gravkor i Uppsala domkyrka, tillsammans med sin fru.
Hans stora samling av naturalier och insekter donerades till Vetenskapsakademien och finns nu på Naturhistoriska Riksmuseet. På sitt gods Leufsta lämnade han även efter sig ett betydande bibliotek, som även innehöll skrifter av Olof Rudbeck far och son, bland annat den så kallade Blomboken och Fogelboken, en mineralsamling samt en stor och viktig samling musikalier från 1700-talet. År 1986 kunde Uppsala universitetsbibliotek köpa Leufstabiblioteket tack vare donationer från dels Kjell och Märta Beijers stiftelse, dels Katarina Crafoord (en av döttrarna till Holger Crafoord, grundaren av Gambro).
|