Cerit

I den här artikeln kommer vi att utforska Cerit ur olika perspektiv och analysera dess inverkan på dagens samhälle och dess relevans i historien. Med en kritisk och objektiv blick kommer vi att ta upp de viktigaste aspekterna relaterade till Cerit, fördjupa oss i dess ursprung, evolution och utveckling över tid. Genom en grundlig analys kommer vi att reda ut de olika begrepp och teorier som kretsar kring Cerit, med syftet att ge en övergripande förståelse för dess betydelse i nutida sammanhang. Dessutom kommer vi att undersöka de implikationer och effekter som Cerit har haft inom olika områden, vilket möjliggör en bred och detaljerad bild av dess betydelse idag.

Cerit
Cerit-(Ce)-aggregat med aktinolit och brochantit, från typokalen Bastnäs i Riddarhytteområdet
GruppNesosilikater med ytterligare anjoner
Dana klassificering52.04.06.01 respektive 52.04.06.02
Strunz klassificering9.AG.20
Kemisk formel(Ce,La,Ca)9(Mg ,Fe3+)(SiO4)3(SiO3OH)4(OH)3 för cerit-(Ce); (La,Ce,Ca)9Fe3+(SiO4)3(SiO3OH)4(OH)3 för ferricerit-(La)
FärgLjusröd till gråröd, brun; ljusgul till rödbrun
FörekomstsättMassiva aggregat
KristallstrukturTrigonala
SpaltningSaknas
BrottOjämnt; mussligt
Hållbarhet-; sprött
Hårdhet (Mohs)5,0–5½
GlansFettglans; glasglans
Ljusbrytningnω 1,806–1,817 nε 1,808–1,825
Dubbelbrytningmax δ = 0,004
Optisk karaktärEnaxligt positiv
StreckfärgGråvitt; vitt
Densitet4,86; 4,71
TyplokalSt Göransgruvan, Bastnäs, Riddarhyttan; berget Yuksporr på Kolahalvön i Ryssland
Referenser[1] Några data har även hämtats från http://www.mindat.org/min-931.html. http://www.mindat.org/min-26408.html

Cerit är ett samlingsnamn för komplexa silikatmineral som innehåller de sällsynta jordartsmetallerna cerium och lantan. Den kemiska formeln för den ceriumrika analogen cerit-(Ce) skrevs tidigare (Ce,La,Ca)9(Mg,Fe3+)(SiO4)6SiO3OH)(OH)3. I samband med undersökning och beskrivning av lantandominant cerit förfinades[2] formeln till: (Ce,La,Ca)9(Mg,Fe3+)(SiO4)3(SiO3OH)4(OH)3 för cerit-(Ce)[3] respektive (La,Ce,Ca)9Fe3+(SiO4)3(SiO3(OH))4(OH)3] för ferricerit-(La).[4] Cerit-(Ce) förekommer som körsbärsröda, gråa till gråröda korniga massor. Det finns även en cerit med mer aluminiun än trevärt järn, aluminocerit-(Ce). Den senare har formeln (Ce,REE,Ca)9(Al,Fe3+)(SiO4)34(OH)3

Historia

År 1751 beskrev Axel Fredrik Cronstedt mineralet som en ”rödlätt, liffärgad och stundom blek-gul” tungsten från Bastnäs koppargruva. I samma skrift beskriver han en annan tungsten, ”hvit-grå” från en kopparskärpning på höjden av Bispberget.[5] I den senare vitgråa tungstenen fann C. W. Scheele 1781 ett nytt grundämne vars oxid hade sur karaktär. Scheele kallade oxiden för tungstenssyra. År 1783 lyckades de spanska bröderna d´Elhuyart ur samma oxid, utvunnen ur mineralet wolframit, framställa en metall som de kallade volfram[6] men som på engelska fick namnet tungsten. I Bastnäs tungsten fann J. Jacob Berzelius och Wilhelm Hisinger 1803 ett nytt grundämne som de kallade cerium.[7] Bastnäs tungsten fick namnet cerit medan Bispbergs tungsten fick namnet scheelit (länge dock benämnt enbart som tungsten).

Förekomst

Cerit-(Ce) har påträffats i Nya Bastnäsfältet, och i Norbergs malmfält i Västmanland vid Södra Hackspik-, Malmkärra-, Johanna- och Åsgruvan.

Ferricerit-(La) har påträffats i Hackmandalen vid berget Yuksporr (Юкспорр), Kolahalvön i norra Ryssland.

Användning

Under senare delen av 1800-talet och en bit in på 1900-talet utvanns cermalm som exporterades till Tyskland, England och Frankrike. Cerit var det dominerande malmmineralet medan cerin (numera ferriallanit-(Ce)) utgjorde ett sporadiskt inslag.[8]

Källor

  • Hedin L-H. & Jansson M. 2007. Mineral i Sverige. Förlags AB Björnen.

Noter

  1. ^ Hedin, Lars-Håkan; Mikael Jansson (2007). Mineral i Sverige. Borlänge: Förlags AB Björnen. ISBN 978-91-88528-58-2  sid 155
  2. ^ http://www.canmin.org/content/40/4/1177.abstract
  3. ^ IMA Database of Mineral Properties, maintained by the RRUFF Project; http://rruff.info/ima/ sökord=Cerite-(Ce)
  4. ^ IMA Database of Mineral Properties, maintained by the RRUFF Project; http://rruff.info/ima/ sökord=Cerite-(La)
  5. ^ Cronstedt A. F., Kongl. RÖN och FÖRSÖK Gjorde med trenne Järnmalms arter, Svenska Academiens Handlingar För År 1751. Vol: XII, ss 226-232
  6. ^ Per Enghag (2000), "Jordens grundämnen och deras upptäckt. Några viktiga teknikmetaller", Industrilitteratur, sidan 179, ISBN 91-7548-511-7
  7. ^ W. Hisinger, J.J. Berzelius, Cerium en ny metall funnen å Bastnäs Tungsten från Riddarhyttan i Westmanland; Henrik A. Nordström förlag, Stockholm 1804
  8. ^ Per Geijer, Harald Carlborg, Riddarhytte malmfält i Skinskattebergs socken Västmanlands län, Kungl.Kommerskollegium, Beskrivningar över mineralfyndigheter nr 1, Stockholm 1923, Viktor Pettersons Bokindustriaktiebolag, Sidor 110, 302, 295-296