I den moderna världen har Carl Gustaf Nordforss blivit ett ämne av ökande intresse för ett brett spektrum av människor. Från experter på området till de som vet lite om ämnet, Carl Gustaf Nordforss har fångat allas uppmärksamhet. Med den snabba utvecklingen av teknik och samhälle har Carl Gustaf Nordforss blivit relevant i olika aspekter av det dagliga livet. I den här artikeln kommer vi att på djupet utforska komplexiteten och dimensionerna av Carl Gustaf Nordforss, analysera dess inverkan på olika områden och erbjuda en heltäckande översikt av denna spännande fråga.
Carl Gustaf Nordforss | |
![]() Porträtt av Nordforss iklädd uniform m/1801 för Generalstaben. Avporträtterad 1804 av Jacob Axel Gillberg. | |
Född | 2 augusti 1763[1] Malingsbo församling[1], Sverige |
---|---|
Död | 27 juli 1832[1] (68 år) Klara församling[1], Sverige |
Medborgare i | Sverige |
Sysselsättning | Översättare, teaterchef[1], författare[1], militär[1] |
Redigera Wikidata |
Carl Gustaf Nordforss, född 2 augusti 1763 i Malingsbo socken i Kopparbergs län, död 27 juli 1832 i Stockholm, var en svensk arméofficer, författare, teaterledare och operaöversättare. Tre gånger (1789, 1810, 1822) erhöll han Stora priset av Svenska Akademien.
Hans föräldrar var brukspredikanten, sedermera komministern i moderförsamlingen Söderbärke, Anders Nordfors och Elisabet Arosén. Hans bror var författaren Erik Ulrik Nordforss. Carl Gustaf fick sin första undervisning i hemmet, men familjen hade inte råd att låta honom studera vid universitetet. 1785 kom han till Stockholm och blev kontorist (accisskrivare) vid tullverket. Hans intresse för konst och litteratur gav honom vänner som författarna Thomas Thorild och Bengt Lidner och tonsättaren Joseph Martin Kraus.
Han anmälde sig som frivillig soldat i Gustav III:s ryska krig 1788 och blev, genom hjälp av Gustaf Mauritz Armfelt, auditör (juridisk tjänsteman) vid Nylands regemente, senare överauditör och Armfelts adjutant. Efter kriget var han regementskvartermästare, utnämndes 1794 till kapten vid Göta garde och 1798 till major. Han tog då avsked från armén och anställdes i Generalstaben. Han blev 1802 överadjutant hos kung Gustav IV Adolf och 1812 överstelöjtnant i armén. Han gavs 1815 hederstiteln överste.
Han var två gånger gift, 1795 med Hedvig Koersner och 1804 med Katarina Vilhelmina Weström.
Det var under tiden i armén i Finland som han började skriva poesi. Åren 1790–1799 var han andre direktör för dramatiska teatern och 1799–1818 samma tjänst vid operan ("lyriska scenen"). Hans uppgift var att övervaka repetitionerna, men han bidrog också vid valet av repertoar och översatte pjäser och skrev egna. Mer än 60 pjäser har han skrivit eller bearbetat, mer än någon svensk före honom. Han använde flera pseudonymer.
Han skrev också artiklar för Stockholms-Posten, Journal för Litteratur och Teater, Allmänna Journalen, Anmärkaren och andra tidskrifter.
|