I dagens värld har Carl Gustaf Adlermarck blivit ett ämne av stor relevans och intresse för människor i alla åldrar och expertområden. Sedan dess uppkomst har Carl Gustaf Adlermarck fångat uppmärksamheten hos såväl individer som experter, och genererat debatter, forskning och analyser kring dess implikationer och återverkningar inom olika områden. I den här artikeln kommer vi att på djupet utforska de mest relevanta aspekterna relaterade till Carl Gustaf Adlermarck, från dess ursprung till dess möjliga framtida prognoser. Vi kommer att analysera dess påverkan på samhället, dess inflytande på kulturen och dess betydelse inom det akademiska området, i syfte att erbjuda en heltäckande och uppdaterad vision av detta ämne som är så betydelsefullt idag.
| Carl Gustaf Adlermarck | ||
|---|---|---|
Titlar
| ||
| Tidsperiod | 1776 | |
|
| ||
Personfakta
| ||
| Född | 12 oktober 1747 | |
| Död | 20 juni 1810 | |
Släkt
| ||
| Frälse- eller adelsätt | Adlermarck | |
Familj
| ||
| Gift | 1773 | |
| Make/maka | Hedvig Elisabeth Posse | |
Familj 2
| ||
| Gift 2 | 1776 | |
| Make/maka 2 | Anna Elisabeth Boije af Gennäs | |
Carl Gustaf Adlermarck, född 12 oktober 1747, död 20 juni 1810, var en svensk friherre och ämbetsman.
Adlermarck var kanslist i Kanslikollegium 1767, kanslijunkare 1770 och protokollsekreterare vid Utrikesexpeditionen 1774. Han erhöll kansliråds titel 1776. Adlermarck invaldes som ledamot nr 70 av Kungliga Musikaliska Akademien den 13 april 1776 och som ledamot 298 av Kungliga Vetenskapsakademien år 1800.[1]
Adlermarck gifte sig första gången 1773 med grevinnan Hedvig Elisabeth Posse (1755–1774), dotter till generalen greve Fredric Arvidsson Posse och friherrinnan Ulrica Eleonora Wrangel af Lindeberg, samt andra gången 1776 med friherrinnan Anna Elisabeth Boije af Gennäs (1752–1807), dotter till Hans Henric Boije af Gennäs och Anna Helena Hermelin.[2]