Carl Fehrman (litteraturhistoriker)

I dagens värld har Carl Fehrman (litteraturhistoriker) blivit ett relevant och intressant ämne för många människor. Oavsett om det är dess inverkan på samhället, dess relevans i historien eller dess inflytande på populärkulturen, har Carl Fehrman (litteraturhistoriker) fångat uppmärksamheten hos många människor runt om i världen. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Carl Fehrman (litteraturhistoriker), analysera dess betydelse, dess utveckling över tid och dess roll i olika sammanhang. Genom ett heltäckande och tvärvetenskapligt tillvägagångssätt kommer vi att försöka belysa detta spännande och betydelsefulla ämne, och erbjuda våra läsare en djupare och mer heltäckande bild av Carl Fehrman (litteraturhistoriker).

Carl Fehrman
FöddCarl Abraham Daniel Fehrman
3 februari 1915
Lund, Malmöhus län
Död24 maj 2010 (95 år)
Lund, Skåne län
NationalitetSverige Svensk
UtbildningFil. dr (1945)
Yrke/uppdragProfessor i litteraturhistoria med poetik (1958–1980)
ArbetsgivareLunds universitet

Carl Abraham Daniel Fehrman, född 3 februari 1915 i Lund, död där 24 maj 2010, var en svensk litteraturhistoriker.

Biografi

Fehrman blev fil. kand. 1936, fil. mag. 1939, fil. lic. 1942 och fil. dr på en avhandling om Oscar Levertins lyrik 1945, allt vid Lunds universitet. Samma år anställdes han som docent, och 1958–80 var han professor i litteraturhistoria med poetik vid samma lärosäte.

Från och med avhandlingen intresserade sig Fehrman i synnerhet för förgängelsemotivet i svensk och utländsk lyrik, och behandlar även detta i Diktaren och döden (1952) och Liemannen, Thanatos och dödens ängel (1957). Han skrev även en monografi över Hjalmar Gullberg (1958) och flera essäsamlingar, däribland Poesi och parodi (1957) och Diktaren och de skapande ögonblicken (1974), samt Forskning i förvandling (1972), en överblick över den svenska litteraturforskningens historia. Han var verksam som skribent i Sydsvenska Dagbladet 1945–55 och i Svenska Dagbladet från 1956.

Privatliv

Carl Fehrman var son till kyrkohistorikern Daniel Fehrman och Elsa, född Björklund, samt dotterson till tidningsmannen Johan Abraham Björklund. Från 1942 var han gift med Maj-Britt Olsson. Han avled på Solbackens äldreboende i Lund.

Bibliografi (urval)

  • Levertins lyrik, diss. (Lund: Gleerup, 1945)
  • Oscar Levertin (Stockholm: Natur & Kultur, 1947)
  • Diktaren och döden: dödsbild och förgängelsetanke i litteraturen från antiken till 1700-talet (Stockholm: Bonnier, 1952)
  • Kyrkogårdsromantik: studier i engelsk och svensk 1700-talsdiktning (Lund: Gleerup, 1954)
  • Ruinernas romantik: en litteraturhistorisk studie (Stockholm: Bonnier, 1956)
  • Liemannen, Thanatos och dödens ängel: studier i 1700- och 1800-talens litterära ikonologi (Lund: Gleerup, 1957)
  • Poesi och parodi: essayer (Stockholm: Norstedt, 1957)
  • Hjalmar Gullberg (Stockholm: Norstedt, 1958; ny rev. utg. 1968)
  • Forskning i förvandling: män och metoder i svensk litteraturvetenskap (Stockholm: Norstedt, 1972)
  • Diktaren och de skapande ögonblicken (Stockholm: Norstedt, 1974)
  • Vin och flickor och Fredmans stråke: Bellman och visans vägar (Stockholm: Norstedt, 1977)
  • Tal på Övralid 1956 (Motala: Heidenstamsällskapet, 1983)
  • Lärdomens Lund: epoker, episoder, miljöer, människor (Malmö: Liber, 1984; ny rev. utg. 1993 och 2004)
  • Dante i Sverige (Trelleborg: Scandante, 1991)
  • Vinglas och timglas i Bellmans värld (Lund: Litteraturvetenskapliga institutionen, Lunds universitet, 1995)
  • Litteraturhistorien i Europaperspektiv: från komparatism till kanon (Lund: Litteraturvetenskapliga institutionen, Lunds universitet, 1999)

Utmärkelser, ledamotskap och priser

Källor

Noter

  1. ^ Per Rydén (red.), Carl Fehrmans bibliografi 1938–2005, Absalon vol. 23 (Lund: Litteraturvetenskapliga institutionen, Lunds universitet, 2006). Läst 11 september 2023.
  2. ^ Bengt Åhlén (red.), Svenskt författarlexikon 2. 1941–1950 (Stockholm: Rabén & Sjögren, 1953), s. 174. Läst 11 september 2023.
  3. ^ ”Carl Fehrman”, Nationalencyklopedin. Läst 11 september 2023.
  4. ^ Vem är det: svensk biografisk handbok 1985 (Stockholm: Norstedt, 1984), s. 324. Läst 11 september 2023.
  5. ^ Henrik Rahm (red.), Årsbok 2018 (Lund: Vetenskapssocieteten i Lund, 2018), s. 136. Läst 11 september 2023.

Externa länkar

Vidare läsning

Auktoritetsdata