Idag är Bryan Forbes ett ämne av stor relevans och intresse för ett brett spektrum av människor. Oavsett om det beror på dess påverkan på samhället, dess historiska betydelse eller dess relevans i den nuvarande miljön, är Bryan Forbes ett ämne som aldrig slutar att fascinera och fängsla dem som fördjupar sig i det. I den här artikeln kommer vi att ta en djupare titt på Bryan Forbes, utforska dess olika aspekter och erbjuda ett unikt perspektiv på detta breda och mångsidiga ämne. Genom detaljerad analys och kritisk granskning hoppas vi kunna belysa Bryan Forbes och ge våra läsare en mer fullständig förståelse för detta ämne som påverkar oss så mycket.
Bryan Forbes | |
Född | 22 juli 1926[1][2][3] Stratford, Storbritannien |
---|---|
Död | 8 maj 2013[4][1][2] (86 år) Surrey |
Medborgare i | Storbritannien och Förenade kungariket Storbritannien och Irland |
Utbildad vid | Royal Academy of Dramatic Art, [5] Queen Elizabeth's Grammar School, Horncastle Stratford School ![]() |
Sysselsättning | Filmregissör[6], scenskådespelare, filmskådespelare, filmproducent, manusförfattare, regissör[7] |
Maka | Constance Smith[8] Constance Smith (g. 1951–1955) Nanette Newman (g. 1955–2013)[8] |
Barn | Sarah Kate Forbes (f. 1959)[9] Emma Forbes (f. 1965)[9] |
Utmärkelser | |
Edgarpriset (1965) BAFTA Award för bästa brittiska manus Kommendör av 2 klass av Brittiska imperieorden | |
Redigera Wikidata |
Bryan Forbes, CBE, född John Theobald Clarke 22 juli 1926 i Stratford i London, död 8 maj 2013 i Virginia Water i Surrey, var en brittisk filmregissör, skådespelare och författare.
Bryan Forbes inledde sin karriär som skådespelare och var mest känd för roller i filmer som Det är från polisen (1954), Mästerrymmarna på Colditz (1954) och Kanonerna på Navarone (1961). Han övergick senare till att bli regissör och hade där störst framgångar med filmer som Oskyldiga ögon (1961), Fruarna i Stepford (1975) och Glasskon och rosen (1976).
Bryan Forbes gjorde sig även ett namn som thrillerförfattare med böcker som Spel utan slut (1987), Spel bland skuggor (1990) och Kurragömma (1994).
|
|