Bolmörtssläktet

I den här artikeln kommer vi att utforska ämnet Bolmörtssläktet ur olika perspektiv, med syftet att ge läsaren en heltäckande och berikande vision av detta ämne. Vi kommer att analysera dess historiska sammanhang, dess implikationer i dagens samhälle, dess relevans inom olika områden och dess inverkan på det dagliga livet. Genom en detaljerad och uttömmande analys kommer vi att försöka erbjuda en djup och komplett titt på Bolmörtssläktet, för att främja en bredare och mer gedigen kunskap som gör att vi kan förstå dess betydelse och dess inverkan på vår miljö.

Bolmörtssläktet
Bolmört (H. niger)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningPotatisordningen
Solanales
FamiljPotatisväxter
Solanaceae
UnderfamiljSolanoideae
SläkteBolmörtssläktet
Hyoscyamus
Vetenskapligt namn
§ Hyoscyamus
AuktorLinné
Arter
Bolmört (H. niger)
Egyptisk bolmört (H. muticus)
Gul bolmört (H. aureus)
Purpurbolmört (H. reticulatus)
Småblommig bolmört (H. pusillus)
Vit bolmört (H. albus)

Bolmörtssläktet (Hyoscyamus)[1][2][3] är ett växtsläkte med 15–20 arter i familjen potatisväxter. Släktet ingår i familjen potatisväxter.[3] Växterna förekommer i Europa, Nordafrika och Asien.Två arter finns vildväxande i Europa, bolmört och vit bolmört. Den sistnämnda finns i Medelhavsområdet.

Bolmörtssläktets arter är giftiga[4]. De innehåller olika alkaloider såsom atropin, hyoscyamin och skopolamin. Samma ämnen, men i mycket större mängder per planta, finns i spikklubbor och belladonna.

Dottertaxa till Bolmörter, i alfabetisk ordning[3]

" class="mw-editsection-visualeditor">redigera | redigera wikitext]

Bildgalleri

Källor

  1. ^ Sveriges lantbruksuniversitet 2012–. Hyoscyamus L. – Bolmörtssläktet från Svensk Kulturväxtdatabas (SKUD). Läst: 16 december 2014
  2. ^ ”Taxonomisk information – Släkte: Hyoscyamus – bolmörter”. Dyntaxa. SLU – Sveriges LantbruksUniversitet. https://www.dyntaxa.se/Taxon/Info/1006603?changeRoot=True. Läst 16 december 2014. 
  3. ^ Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (18 april 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/browse/tree/id/17271068. Läst 26 maj 2014. 
  4. ^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. sid. 79. ISBN 91-20-04445-3 

Externa länkar