Bluenose

I dagens artikel ska vi ta upp ämnet Bluenose, ett ämne som genererat stort intresse och debatt på senare tid. I åratal har Bluenose varit föremål för studier och analyser inom olika områden, vilket har väckt intresset hos experter, yrkesverksamma och allmänheten. Dess relevans i det aktuella sammanhanget är obestridlig, och dess inverkan har märkts i olika aspekter av samhället. Därför föreslår vi i den här artikeln att noggrant utforska och analysera i detalj alla aspekter av Bluenose, i syfte att ge en komplett och uppdaterad vision av detta mycket relevanta ämne.

Bluenose
Bluenose 1921.
Bluenose 1921.
Allmänt
Typklass/Konstruktionbankfiskeskonare
RegistreringshamnKanada Lunenburg, Nova Scotia[1]
Historik
KonstruktörWilliam James Roué
ByggnadsvarvSmith and Rhuland
Kölsträckt1920
Sjösatt26 mars 1921
I tjänst1921 – 1946
ÖdeFörlist 28 januari 1946, Haiti
Tekniska data
Längd43,6 m
Bredd8,2 m
Djupgående4,85 m
Bruttodräktighet284 registerton
FramdrivningSegel
Besättning18[2]

Bluenose var en skonare från Lunenburg i Kanada, som blev en symbol för Nova Scotia. Bluenose sjösattes den 26 mars 1921. Hon byggdes för fiske på Newfoundlandsbankarna och för den tävling som hölls mellan fiskefartygen på hemresan.[1]

Beskrivning

Bluenose ritades och konstruerades av skeppsbyggaren William James Roué. Fartyget skulle så snabbt som möjligt kunna återvända med fångsten till fiskehamnen på Nova Scotia och samtidigt kunna klassas som en kappseglingsbåt.[1] Skrov och master var i douglasgran. Segelytan var nära 1000 kvm.[2]

Historik

Bluenose byggdes vid varvet Smith & Rhuland i Lunenburg, Nova Scotia och levererades 1921.Efter provtur gick hon ut på fiske som pågick mellan april och september. Kapten och delägare var Angus Walters. På hösten anordnades kappseglingen Fishermans Cup och Bluenose vann över den amerikanska utmanaren Elsie. Bluenose vann även 1922, 1923 och tog hem prispokalen sammanlagt 17 gånger.[3]

Under andra världskriget låg Bluenose i hamn i Nova Scotia. 1942 såldes hon till ett handelsbolag i Karibien. Master och rigg togs bort och hon gick i kustfart mellan olika öar. Den 28 januari 1946 gick hon på grund vid Île à Vache i Haiti, lastad med bananer.[4][5]

Eftermäle

Fartyget förekommer på frimärken från 1929, 1982 och 1988.

Det har byggts flera repliker av fartyget

  • Bluenose II byggdes 1963 vid varvet Smith & Rhuland efter Roués originalritningar.[6]
  • Bluenose IV. 2007 byggdes 2007 på initiativ av Roués barnbarns barn Joan Roué.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Bluenose, 27 mars 2020.

Noter

  1. ^ ”Bluenose”. Thecanadianencyclopedia.ca. Läst 8 april 2019.
  2. ^ Meyer-Sablé 2015, sid. 49.
  3. ^ ”Canada's fastest ship, The Bluenose”. Läst 10 april 2019.
  4. ^ ”The saga of the Bluenose”. archive.org. Läst 10 april 2019.
  5. ^ Robinson 1998, sid. 70-71.
  6. ^ ”Bluenose II”. Läst 11 april 2019.

Tryckta källor

  • Robinson, Ernest Fraser (1998). The saga of the Bluenose. Ontario, Kanada.