Biologisk skyddsnivå

I dagens värld har Biologisk skyddsnivå blivit ett ämne av stort intresse och relevans. Det är ett ämne som har fångat många människors uppmärksamhet och har skapat debatt inom olika områden. I den här artikeln kommer vi att grundligt utforska Biologisk skyddsnivå och dess implikationer i dagens samhälle. Vi kommer att analysera de historiska, sociala, kulturella och vetenskapliga aspekterna relaterade till Biologisk skyddsnivå, i syfte att erbjuda en komplett och mångfacetterad vision om detta ämne. Dessutom kommer vi att undersöka de möjliga implikationer och utmaningar som Biologisk skyddsnivå presenterar i dagens värld, samt de möjligheter och lösningar som kan uppstå från dess studie. Genom denna artikel är den tänkt att bidra till att berika kunskap och förståelse om Biologisk skyddsnivå, och att ge ett informativt och reflekterande perspektiv som inbjuder till reflektion och dialog kring detta ämne.

Komponenter i ett laboratorium med skyddsnivå 4 (BSL-4).

Biologisk skyddsnivå (engelska biosafety level) är nivån på inneslutning av biologiska material som en förebyggande åtgärd för att isolera farliga biologiska medel i en sluten anläggning. Nivån på inneslutning sträcker sig från den lägsta nivån 1 (BSL-1) till den högsta vid nivå 4 (BSL-4). I USA, anger Centers for Disease Control and Prevention (CDC) dessa nivåer. Inom Europeiska unionen, definieras samma biosäkerhetsnivåer i ett direktiv.


Skyddsnivå 1 (BSL-1) är den lägsta skyddsnivån vilken avser laboratoriemiljö där man arbetar med smittämnen som utger ingen till minimal risk för infektion hos friska vuxna. Typiska exempel på BSL-1 klassade smittoämnen är en icke-patogen stam av bakterien Escherichia coli och jästsvampen Saccharomyces cerevisiae.

Skyddsnivå 2 (BSL-2) avser laboratoriemiljöer där man hanterar smittoämnen som kan orsaka mild till måttlig sjukdom hos människor. För de flesta BSL-2 klassade smittoämnen finns det effektiv behandling eller profylaktiska åtgärder, som exempelvis vaccin. Haemophilus influenzae, Helicobacter pylori, Epstein-barrvirus och Respiratorisk syncytialvirus (RS-virus) är några få exempel på BSL-2 klassade smittoämnen.

Skyddsnivå 3 (BSL-3) klassad lokal måste vara isolerad från huvudbyggnad och all laboratoriet personal måste bära specifik skyddsutrustning då man i denna miljö hanterar smittämnen som kan orsaka allvarlig till potentiellt dödlig sjukdom hos människa. Precis som för BSL-2 klassade smittämnen finns det ofta effektiv behandling eller profylaktisk behandling såsom vaccin. Till skillnad från BSL-2 klassade ämnen bedöms BSL-3 klassade ämnen ha en större risk att spridas ut till samhället. Virus såsom Rabies lyssavirus, SARS-CoV, SARS-CoV-2, Fästingburen encefalit virus (TBEV), Gula febernvirus och bakterier som exempelvis Bacillus anthracis, Mycobacterium tuberculosis och Salmonella typhi är några exempel på BSL-3 klassade mikroorganismer.

Skyddsnivå 4 (BSL-4), den högsta klassificeringen av biologisk säkerhet avser en laborativ miljö som inkluderar arbete med mycket farliga och ofta exotiska smittoämnen/mikroorganismer. BSL-4 laboratorier ska vara extremt isolerade och förekommer ofta i separata byggnader med en dedikerad till- och frånluft samt vakuumledningar och dekontamineringssystem. Gemensamt för BSL-4 klassade ämnen är att det sällan finns effektiva behandlingar eller vaccin. Efter Ebola utbrottet i Västafrika 2014 har viruset blivit en av det mer kända BSL-4 klassificerade patogen men denna grupp innehåller även smittämnen som Marburgvirus, Krim-Kongo hemorragisk feber och Variolavirus.

Lista över laboratorier med skyddsnivå 4 (urval)

Referenser

  1. ^ Richmond JY, McKinney RW (editors) (1999). Biosafety in Microbiological and Biomedical Laboratories (4th ed.). ISBN 0-7881-8513-6. http://www.cdc.gov/od/ohs/biosfty/bmbl4/bmbl4toc.htm 
  2. ^ Council Directive 90/679/EEC of 26 November 1990 on the protection of workers from risks related to exposure to biological agents at work, OJ No. L 374, p. 1.
  3. ^ Smittrisker - Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd om smittrisker (PDF)https://www.av.se/globalassets/filer/publikationer/foreskrifter/smittrisker_afs_2018_4.pdf
  4. ^ ”Laboratoriers skyddsnivåer — Folkhälsomyndigheten”. www.folkhalsomyndigheten.se. https://www.folkhalsomyndigheten.se/mikrobiologi-laboratorieanalyser/biosakerhet-och-bioskydd/riskbedomning/skyddsatgarder/laboratoriers-skyddsnivaer/. Läst 23 mars 2022. 
  5. ^ ”P4-laboratoriet vid Folkhälsomyndigheten”. Public Health Agency of Sweden. https://www.folkhalsomyndigheten.se/mikrobiologi-laboratorieanalyser/mikrobiologisk-beredskap-247-diagnostik/sakerhetslaboratorierna/p4-laboratoriet/. Läst 8 oktober 2014. 
  6. ^ Biosafety in Microbiological and Biomedical Laboratories, 5th ed.. U.S. Department of Health and Human Services. December 2009. http://www.cdc.gov/biosafety/publications/bmbl5/bmbl5_sect_viii.pdf. Läst 4 maj 2016. 
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Biosafety level, 8 mars 2017.