Idag vill vi fördjupa oss i ett ämne som berör oss alla: Biätare. Oavsett om vi pratar om vikten av Biätare i vårt dagliga liv, eller de utmaningar som Biätare står inför i den moderna världen, är det ett ämne som förtjänar vår uppmärksamhet. Från dess ursprung till dess inverkan på dagens samhälle erbjuder Biätare oss oändliga möjligheter att reflektera och lära. Därför är det avgörande att vi utforskar detta ämne på djupet, analyserar dess olika aspekter och försöker dra slutsatser som gör att vi bättre kan förstå dess relevans i våra dagliga liv.
Biätare Status i världen: Livskraftig (lc) | |
![]() | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Fåglar Aves |
Ordning | Praktfåglar Coraciiformes |
Familj | Biätare Meropidae |
Släkte | Merops |
Art | Biätare M. apiaster |
Vetenskapligt namn | |
§ Merops apiaster | |
Auktor | Linné, 1758 |
Utbredning | |
![]() | |
Biätare (Merops apiaster) är en slank och färggrann fågel som tillhör familjen biätare (Meropidae). Den är en flyttfågel som häckar i södra Europa och delar av norra Afrika och västra Asien. Det finns även en häckpopulation i södra Afrika. Den övervintrar i tropiska Afrika.
Biätaren är 25–29 cm lång, inklusive de två långa mellersta stjärtfjädrarna, med ett vingspann på 36–40 cm. Den adulta fågeln har en brokig fjäderdräkt i blått, rödbrunt och gult. Strupen är klargul. Ett mörkt streck skiljer strupen från den iriserande ljusblågröna buken och undergumpen. Även övergump och handpennornas ovansida är blågröna. Hjässa, rygg samt ovansidan av armpennorna är rödbruna och de gulvita skulderfläckarna. Stjärovansidan och handtäckarna är grönaktiga. Vingundersidan är beige med ockratoner och den har en tydlig svart vingbakkant där armpennornas är bredare. Den har en svart ansiktsmask, vit panna och ögats iris är röd. Vingarna är spetsigt trekantiga och den flyger med stjärten utspärrad. Näbben är lång, mörk och svagt nedåtböjd. Könen är lika. Lätet är ett drillande ljud.
Biätaren är en flyttfågel som har två tydligt separerade häckningsområden. Merparten häckar i södra Europa och i delar av norra Afrika, Arabiska halvön och västra Asien så långt österut som allra västligaste Mongoliet. Den övervintrar i tropiska Afrika. Det förekommer även en häckningspopulation i Sydafrika och Namibia. Populationen definieras ofta som stannfågel men har ett komplicerat flyttmönster och anländer häckningsplatserna i september. Den förekommer ibland på våren norr om sitt egentliga utbredningsområde och kan emellanåt häcka i nordvästra Europa. Den har häckat i Sverige enstaka gånger.
Trots sina två separerade häckningsområden delas inte biätaren upp i några underarter.
Biätaren häckar i öppna landskap i varmt klimat. Den äter mestadels insekter, särskilt humlor, bin och getingar, vilka den fångar i luften. Innan den äter dem får den bort gadden genom att upprepade gånger slå insekten mot en hård yta. Biätare är sociala fåglar som häckar i kolonier på sandbankar, gärna nära flodstränder, ofta i början av maj. De bygger en ganska lång tunnel där den lägger fem–åtta runda vita ägg omkring början av juni. Båda föräldrarna tar hand om äggen, som ruvas i 20 dagar.
Biätaren har ett mycket stort utbredningsområde och en mycket stor global population. Den europeiska häckningspopulationen uppskattas till 480 000–1 000 000 häckande par vilket innebär 1 440 000–3 000 000 individer. Eftersom Europa utgör 25–49 % av den globala häckningsområdet uppskattas den globala populationen bestå av 2 940 000–12 000 000 individer, men denna siffra är osäker. Populationstrenden bedöms som stabil och på grund av dessa faktorer kategoriseras arten av IUCN som livskraftig (LC).
|