Beväring (heraldik)

I dagens artikel kommer vi att prata om Beväring (heraldik), ett ämne som varit föremål för intresse och debatt inom olika områden. Sedan dess uppkomst har Beväring (heraldik) fångat uppmärksamheten hos både experter och entusiaster, och genererat diskussioner och teorier om dess betydelse och möjliga implikationer. I den här artikeln kommer vi att utforska Beväring (heraldik) på djupet, analysera dess relevans i det aktuella sammanhanget och tillhandahålla en heltäckande bild som gör att våra läsare bättre kan förstå detta fenomen. Från dess ursprung till dess inverkan på det samtida samhället kommer vi att utforska varje aspekt av Beväring (heraldik) för att belysa ett ämne som fortsätter att väcka intresse och nyfikenhet. Följ med oss ​​på denna resa för att upptäcka mer om Beväring (heraldik)!

En björn med blå beväring finns exempelvis i Dorotea kommunvapen.

Inom heraldiken används ordet beväring för att beteckna ett djurs klövar, klor, näbb, horn, tunga och andra delar av kroppen, som ofta får en annan tinktur (färg) än djuret i övrigt i vapenskölden. En synonym till denna betydelse av ordet är beväpning.[1]

Källor

  1. ^ Nationalencyklopedin, band 2 Asb-Bis, Bokförlaget Bra Böcker AB, Höganäs 1990, uppslagsordet beväring (2)