I dagens värld har Betty Bjurström blivit ett ämne av ökande intresse för människor i alla åldrar och bakgrunder. Från dess påverkan på samhället till dess implikationer på den globala ekonomin har Betty Bjurström skapat debatt och kontroverser inom olika områden. När vi fördjupar oss i detta spännande ämne är det avgörande att förstå dess många aspekter och överväga de olika perspektiven som finns på frågan. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Betty Bjurström, analysera dess inflytande på den moderna världen och dess potential att forma framtiden.
Betty Bjurström | |
![]() | |
Född | Engla Maria Elisabeth Bjurström 18 september 1923 Engelbrekts församling, Stockholm |
---|---|
Död | 26 april 2001 (77 år) Sundbyberg |
Make | Renato Senise (1943–1953; skilda) Arne Vickman (1954–19??; skilda) |
IMDb SFDb |
Engla Maria Elisabeth "Betty" Bjurström-Wijkman, född 18 september 1923 i Engelbrekts församling i Stockholm, död 26 april 2001 i Sundbyberg,[1] var en svensk varietédansare och skådespelare. Hon var mor till skådespelaren Vincent Senise-Bjurström.
Betty Bjurström blev Miss China 1941. Hon gifte sig 1943 med italienaren Renato Senise, med vilken hon 1944 fick sonen Vincent Senise-Bjurström.[2] Betty Bjurström blev, vid ett svartsjukedåd på ett hotell i Paris den 12 februari 1949, skjuten med fem pistolskott av sin make.[3] Händelsen blev föremål för stor uppmärksamhet. Hennes skador medförde att hon blev delvis förlamad, men hon kunde trots detta senare driva en presentshop och en damfrisering. Hon gifte sig 1954 med flygtelegrafisten Arne Vickman, men äktenskapet blev kortvarigt. Självbiografien Ingen dans på rosor gavs ut 1959.[4] Sonen Vincent Senise gav ut boken Unghingsten 1966.[5]
Betty Bjurström är begravd på Sundbybergs begravningsplats.[6]
År | Roll | Produktion | Regi | Teater |
---|---|---|---|---|
1940 | Medverkande | Luddes nöjesfält, revy Gideon Wahlberg, Ch. Henry och Einar Molin |
Odeonteatern, Stockholm[7] | |
1941 | Medverkande | Luddes melodi, revy Ch. Henry och Einar Molin |
Gideon Wahlberg | Odeonteatern, Stockholm[8] |